Rätt kod ger rätt vård

Elöverkänslighet måste få en egen diagnoskod.

Till vår glädje ser vi att Socialstyrelsen nu har föreslagit att apatiska flyktingbarn med uppgivenhetssyndrom ska erhålla en speciell diagnoskod för att man ska kunna ha en bra uppföljning av de för närvarande ca 30-talet drabbade barnen.

För att se hur sjukdomar andra medicinska tillstånd utvecklas i befolkningen och för att kunna anpassa och dimensionera vård och andra insatser behövs fungerande verktyg. Ett sådant verktyg är systemet för diagnoskoder (ICD).

Per Segerbäck, ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund säger:

– Vi har i flera år fått höra att vi måste vänta på direktiv från WHO, men det är tydligen fel – nya diagnoskoder kan introduceras i enskilda länder inom EU, bara viljan finns!

För närvarande saknas det en klart angiven diagnoskod för elöverkänslighet. Detta trots att mer än 3 % av befolkningen meddelat Socialstyrelsen att de är elöverkänsliga. Av dessa är det ca 30-40 000 som anger att de har så allvarliga besvär att det kraftigt inskränker deras liv.

En diagnoskod behöver inte innebära att sjukdomens orsaker är utredda. Många sjukdomar har enbart en symtomdiagnos.

Per Segerbäck:

– Situationen är helt orimlig. Våra politiker och myndigheter måste sluta ducka för en svår fråga! Socialdepartementet bör snarast ge Socialstyrelsen i uppdrag att specificera en speciell diagnoskod för elöverkänslighet.

Presskontakt Elöverkänsligas Riksförbund:
Bengt Tandberg 08-712 90 65

media@feb.nu

www.feb.se

 

Kommentera