I torsdagens Ring P1 ringde Kent Hägglund in och pratade om utanförskapet som 10 % av Sveriges befolkning drabbas av när allt fler funktioner i samhället kräver en mobiltelefon, en mejladress osv. Lyssna på ett utdrag nedan:
– Vi fortsätter om Corona-pandemin. Kent Hägglund finns i Enskede. Hej Kent!
– Hejsan!
– Vad har du för infallsvinkel på detta?
– Jo, jag skulle vilja ta upp en annan grupp som glöms bort nu under pandemin. Det är tio procent av Sveriges vuxna befolkning som inte kan använda datorer av olika skäl. Jag är elöverkänslig, sedan finns det andra som inte kunnat lära sig. Men på något sätt glömmer man bort att det är på det här viset, att myndigheter och mycket information, ligger bara att nå elektroniskt. Karlstad universitet har satt igång någon sorts undersökning – stor och ambitiös, låter jättebra – om hur människor människor har det nu, under den här perioden. De skickar ut frågeformulär och sådant per dator, per elektroniskt och det når inte tio procent av befolkningen. Och vad har det för värde då, om man tappar bort en sådan stor grupp? Det här är någonting som gäller för radion också. Det här är väl en av de få programpunkter man kan nå per telefon. När man ska kontakta ett program, så säger man den elektroniska adressen, men man säger inte en postadress. Som om det inte fanns brev längre. Som om det inte fanns frimärken. Som om det inte fanns tio procent av den vuxna befolkningen, som inte kunde använda dator. Jag tycker att är ett misstag, det är ett jättemisstag.
– Vad blir det i förlängningen av detta, tror du, när du tänker på det?
– Ja, det blir ju att vi som står utanför det här, hamnar ännu mer utanför och på något sätt rationaliseras bort – och man tänker inte på det. Sådant som inte talas om, det tas inte hänsyn till heller – och det tycker jag är sorgligt.
– Mm.
– Jag känner mig diskriminerad.
– Ja, jag förstår. Du använder ju inte det, för att du inte kan rent fysiskt. Andra menar att en del av dessa tio procent kanske skulle kunna lära sig. Vad säger du om att man tar mer personligt ansvar för att lära sig? Samhället utvecklas och man måste hänga med.
– Ja, men det är jättebra om man kan lära sig, om man kan använda och så. Men nu är det ju såhär, att det inte funkar. Jag hörde något radioprogram om kurser och sådant och det är väl jättebra. Men man måste vara realistisk, man måste se på hur verkligheten är nu, här, idag och lägga upp både myndigheter, Sveriges Radio och andra storheter, […] måste lägga upp sitt arbete utifrån att vi finns.
– Jag tänker att Sveriges Radio i varje fall, men även SVT, sänder ju från de här presskonferenserna som folkhälsomyndigheten har varje dag. Det är ju mycket specialsändningar i radio just nu. Men du känner ändå inte att det är tillräckligt?
– Nä, alltså det […], jo. Radio, det är ju väldigt mycket bra information och sådär. Men så har till exempel Sportradion någon tävling varje kväll, där man först ska kolla in på datorn, vad det här handlar om, sedan ska man gissa år och skicka svar. Sedan kan man vinna en tröja. Och jag kan väl klara mig utan den där tröjan, men jag känner mig ju ändå bortglömd, utstött, diskriminerad – bara för att jag inte kan vara med om det där. Det är som om vi inte fanns.
– Jag tänker Kent, om vi håller oss till den där riktigt viktiga informationen. Tidningar öppnar sina betalsajter, både DN och Svenska Dagbladet har gjort det, så att tillgång till information… Eller betalsajter ska jag ju inte säga, det är ju fel.
– Betalsaljer, det kan vi ju inte få tag i.
– Nej nu tänker jag också fel, Kent.
– Ja men vet du, det är så vanligt…
– Ja, det är så vanligt. Mm.
– När man pratar med någon om det här problemet så säger de också: “Ja, men du kan väl mejla till mig?” Och sedan kommer de på att det kan jag ju inte.
– Mm. Men vanlig post finns ju. Jag menar, till Sveriges Radio kan du ju skicka vanlig post och även andra tidningar. Så, det finns ju adresser, men du måste ta större ansvar och fixa information själv, helt enkelt.
– Ja, men man känner sig ju inte välkommen heller, om någon säger efter programmet: “Ta gärna kontakt med vårt program, hör av dig till vår hemsida […] eller mejladress.” Då känns det som om man inte vill ha mig.
– Jag förstår dig, Kent. Man borde lägga till ett telefonnummer också.
– Och en postadress.
– Och en postadress. Bra och konkret förslag där Kent. Jag ska sprida det i det här huset i varje fall.
– Vad bra.
– Tack ska du ha. Hej!
– Tack, hej!
Lyssna på hela programmet nedan:
Notering: Vi delar ovanstående klipp på vår hemsida eftersom det berör strålningsfrågan. Åsikterna som uttrycks tillhör dock de som medverkar i inslaget och delas inte nödvändigtvis av Elöverkänsligas Riksförbund.