Oxidativ stress och trådlös teknik – fyra skäl till försiktighet, trots SSM:s lugnande besked

  • Inläggskategori:Nyheter

Forskningen om elektromagnetiska fält, EMF, och oxidativ stress ger en komplex bild. Det finns återkommande biologiska fynd, framför allt i djur- och cellstudier, men ibland också betydande metodproblem och osäkerhet om vad resultaten innebär för människors hälsa.

Oxidativ stress uppstår när kroppens produktion av reaktiva syreföreningar överstiger dess antioxidativa försvar. Reaktiva syreföreningar ingår i kroppens normala funktioner, och en tillfällig ökning behöver inte vara skadlig. Om obalansen däremot blir kraftig, långvarig eller återkommande kan den bidra till skador på bland annat cellmembran, proteiner och DNA. Oxidativ stress är därför en möjlig biologisk mekanism, men inte i sig ett bevis för att en viss exponering orsakar sjukdom.

Vad visar forskningen?

En schweizisk forskningsöversikt från 2021, skriven av David Schuermann och Meike Mevissen, fann tecken på ökad oxidativ stress i en majoritet av de granskade djurstudierna och i mer än hälften av cellstudierna. Fynd hade rapporterats vid både radiofrekventa och lågfrekventa elektromagnetiska fält, ibland vid exponering under gällande referensvärden. Författarna påpekade samtidigt att genomgången inte är en systematisk översikt, att flera studier hade metodologiska begränsningar och att bättre standardiserade försök behövs. De skriver också att människostudier och epidemiologi måste vägas in innan en hälsorisk kan bedömas.

En systematisk översikt, delvis finansierad av WHO och publicerad 2024, granskade 56 djur- och cellstudier om radiofrekventa fält och oxidativ stress. Den fann möjliga ökningar av vissa markörer, bland annat i testiklar, blodplasma och bräss (thymus) hos försöksdjur. För andra organ var resultaten inkonsekventa eller visade ingen tydlig effekt. Evidensens tillförlitlighet bedömdes genomgående som mycket låg, främst på grund av brister i exponeringsmätningar, blindning och validering av biomarkörer. Översikten drar därför ingen slutsats som kan ligga till grund för ändrade riktlinjer.

Utanför den översikten finns en större experimentell litteratur. Igor Yakymenko och medarbetare vid Ukrainas vetenskapsakademi gick 2016 igenom 100 sakkunniggranskade studier om oxidativa effekter av lågintensiv radiofrekvens. De rapporterade att 93 fann sådana effekter. Henry Lai, professor emeritus vid University of Washington, för en löpande bibliografi. I den sammanställning som uppdaterades den 7 december 2025 anges att 375 av 420 studier om radiofrekvens och oxidativa effekter eller fria radikaler, publicerade sedan 1997, rapporterade signifikanta effekter. Av studier med en absorptionsnivå på högst 0,40 watt per kilogram anges 103 av 107 ha funnit effekt. Det är författarnas egna sammanräkningar, inte riskvägda metaanalyser. En rapporterad markör är inte samma sak som skadlig eller varaktig oxidativ stress, och inte heller sjukdom hos människor.

Skillnaden mot 2024 års översikt är metodisk. Den tog med 56 studier med förspecificerade biomarkörer och bedömde sedan tillförlitligheten som mycket låg. Lai räknar publicerade signifikanta fynd och tar även med enzymsvar och försök där antioxidanter blockerade effekten. Båda siffrorna kan vara riktiga inom sin egen metod.

Ett av de tydligare kontrollerade försöken är De Iuliis, Newey, King och Aitken 2009, vid University of Newcastle i Australien. Mänskliga spermier exponerades för 1,8 GHz i en vågledare, vid 21 grader, så att vanlig uppvärmning inte skulle förklara resultatet. Vitalitet och rörlighet sjönk redan vid 1,0 watt per kilogram. Mitokondriell bildning av reaktiva syreföreningar var statistiskt säkerställd från 2,8 watt per kilogram, och den oxidativa DNA-markören 8-OH-dG ökade med absorptionsnivån. Underlaget är fyra oberoende prov per nivå. De högsta nivåerna i serien ligger långt över vad en telefon normalt ger. Studien stöder en mekanism i mänskliga celler. Den visar inte att vardagsexponering orsakar infertilitet eller sjukdom.

Alla oberoende studier finner inte effekt. Jeong och medarbetare exponerade 2018 medelålders möss för 1950 MHz, 5 watt per kilogram, två timmar om dagen under åtta månader. Åldrandet själv ökade oxidativa markörer i hjärnan. Den långvariga radiofrekventa exponeringen lade inget ytterligare till det.

Det räcker ännu inte för säkra slutsatser om när effekterna uppkommer, hur varaktiga de är eller om de leder till sjukdom hos människor. Den officiella linjen är oförändrad. Varken SSM, WHO:s systematiska översikt eller ICNIRP behandlar oxidativ stress som ett fastställt skäl att sänka referensvärdena. IARC:s grupp 2B från 2011, ”möjligen cancerframkallande för människa”, gäller klassningen av radiofrekventa fält. Den är inte ett bevis för att oxidativ stress är den mekanism som orsakar cancer.

SSM beskriver biologiska effekter

SSM skriver i sina rapporter att inga fastställda orsakssamband mellan EMF-exponering och hälsorisker har identifierats.

I de två senaste årsrapporterna, SSM 2025:04 och SSM 2026:03, konstaterar myndighetens vetenskapliga råd att observationer av ökad oxidativ stress fortsätter att förekomma i djurstudier, ibland även vid nivåer under gällande referensvärden. Rådet skriver att oxidativ stress är en naturlig biologisk process som ibland kan vara inblandad i sjukdomsutveckling, men att det återstår att undersöka under vilka omständigheter oxidativ stress till följd av svag radiovågsexponering kan påverka människors hälsa.

Rapporten ger enligt SSM inget skäl att ändra referensvärden eller rekommendationer. Myndigheten skriver samtidigt att de biologiska effekter som rapporterats i vissa djurstudier vid svag radiovågsexponering visar vikten av att upprätthålla försiktighetsprincipen enligt miljöbalken. Rekommendationen att använda handsfree vid mobiltelefonsamtal kvarstår. Observerade biologiska effekter och osäkerheter om möjliga långtidseffekter motiverar, enligt rapporten, fortsatt försiktighet.

Det är trots allt en mer nyanserad slutsats än att det inte finns någon anledning att oroa sig.

Varför rimligt med försiktigt skeptisk hållning?

Det första skälet är skillnaden mellan avsaknad av säkerställd risk och säkerställd avsaknad av risk. Kravet på ett fastställt orsakssamband är högt. Att forskningen ännu inte har nått dit innebär inte att en risk har uteslutits.

Det andra är kunskapsluckorna. SSM efterlyser själv mer forskning om långtidsexponering, oxidativ stress, intermediära frekvenser och nya frekvensområden för 5G. För 26 GHz-bandet finns enligt rapporten mycket få studier. Det är svårt att samtidigt framhålla stora kunskapsluckor och kommunicera dagens referensvärden som om de slutgiltigt besvarade alla hälsofrågor.

Det tredje gäller forskningsfinansieringen. En sakkunniggranskad systematisk översikt från 2007, av Anke Huss med flera, granskade laboratorieförsök på människor som exponerats för radiofrekvent strålning. Studier som enbart finansierats av telekomindustrin var väsentligt mindre benägna att rapportera minst ett statistiskt signifikant utfall än studier finansierade av offentliga medel eller välgörenhet. Odds-kvoten var 0,11, med ett konfidensintervall på 0,02–0,78. Översikten gällde inte oxidativ stress. Finansieringssambandet bevisar inte att industrifinansierad forskning är felaktig. Det innebär att finansieringskälla, studiedesign och möjliga intressekonflikter måste vägas in när motstridiga resultat bedöms. Huss är i dag ordförande för SSM:s vetenskapliga råd.

Det fjärde gäller SSM-rådets oberoende. År 2011 framkom att rådets dåvarande ordförande Anders Ahlbom satt i styrelsen för ett konsultföretag verksamt inom EU-frågor, bland annat telekommunikation. Kopplingen hade inte redovisats i hans ursprungliga intressedeklaration till WHO:s cancerforskningsorgan IARC. IARC bedömde intressekonflikten som så betydande att Ahlbom inte kunde delta som expert. Han avgick därefter även från SSM:s råd. SSM inledde en granskning men lade ner den när han avgick.

Även i dag finns personöverlappning med ICNIRP, den organisation vars referensvärden ligger till grund för regleringen. ICNIRP anger att Anke Huss sitter i huvudkommissionen sedan maj 2020, och att Frank de Vocht kom in i juli 2024. Båda står på SSM:s aktuella ledamötslista. Överlappningen är en befogad fråga om perspektivbredd och om samma bedömningsmodell återkommer i flera expertorgan. Den är inte ett bevis för att rådets rapporter är felaktiga.

Försiktighet är en rimlig slutsats

Återkommande biologiska fynd, kunskapsluckor om långtidseffekter och dokumenterade problem med finansieringsbias och intressekonflikter motiverar en försiktigt skeptisk hållning till alltför lugnande besked. De motiverar inte påståendet att trådlös teknik är bevisat sjukdomsframkallande, eller att oxidativ stress i cellförsök i sig visar cancer, Alzheimers eller andra sjukdomar hos människor.

Den rimliga slutsatsen är att exponeringen bör begränsas där det kan göras enkelt, att människor som upplever besvär måste tas på allvar och att oberoende forskning bör prioriteras. Det ligger nära den försiktighetsprincip som SSM själv säger ska upprätthållas.

Källor