I en vanlig traditionell el-spisplatta så ligger en metalltråd som blir varm då man skickar ström genom den. I glödlampan är tråden tunn och så extremt het att den lyser, men i spisplattan är det bara värmen man vill åt. Metalltråden designas så att resistansen blir lagom för vårt 50 Hz elsystem och den elektriska effekten som förbrukas blir värme i plattan. Elnätet belastas ”snällt” med en resistiv last (enbart resistans, ingen elektronik). Värmen förs över till kastrullen genom att den står direkt på den varma ytan, konduktion kallas det.
En spishäll har istället en glasskiva och under den sitter metalltrådar som värms till högre temperaturer så att de lyser rött, inte fullt lika varmt som i glödlampan men varmare än i spisplattan. Eftersom det är en glasskiva så förs värmen över genom värmestrålning, dvs. infrarött ljus (och en liten andel synligt rött ljus). Med begreppet ”strålning” menas ju energiöverföring över ett avstånd, och i detta fall är det högst påtagligt, värmen strålar ut från spishällen och värmer kastrullen. Glaset i hällen blir varmt eftersom det inte släpper genom riktigt all värmestrålning. Många spishällar belastar elsystemet resistivt, men kan innehålla steglös effektreglering (dimmer) som stör elsystemet (övertoner, pulser, transienter).
Både spisplattan och vanliga glashällen ger magnetfält som kan vara höga intill, men magnetfälten är skapade direkt av elnätets lågfrekventa 50 Hz sinusvåg. Fälten är låga någon meter ifrån spisen och stör inte elsystemet i huset nämnvärt.
Ström skapar magnetfält, magnetfält kan inducera ström
En induktionsspis skapar värmen direkt i kastrullens botten genom något som kallas induktion. Ett varierande magnetfält flyttar på elektroner i en metall vilket vi kallar för elektrisk ström. Alltså, induktionsspisen skapar ett mycket starkt lokalt högfrekvent magnetfält som i kastrullen inducerar en elektrisk ström, och denna ström skapar sedan värme på samma sätt som i spisplattan – en ström genom en resistans ger värme. Skillnaden är att man för över strömmen genom ett magnetfält! Vi kan likna det med en transformator där ström omvandlas till magnetfält som sedan omvandlas tillbaka till ström (oftast med en annan spänning). Induktionsspisen kan då sägas vara en öppen transformator där ena halvan är ansluten till elnätet (via elektronik) och den andra delen är en kastrull du ställer dit, och kastrullen är samtidigt elförbrukaren (kortsluten metallbit). Kastrullen blir varm.
Förutom magnetfält så skapas en kondensator mellan magnetspolen och kastrullen, detta medför en viss spänningssättning av kastrullen. För någon med pacemaker så är denna spänning, liksom magnetfälten, en faktor som man måste ta hänsyn till.
En 50 Hz transformator som kan föra över flera tusen watt är stor och tung! Nu är det så att en transformator kan göras mindre om man ökar frekvensen, dessutom är det så att ”förlusterna” i kastrullen (som blir nyttovärme) ökar med frekvensen. Därför kan induktionsspisen göras liten och smidig genom att använda högfrekventa magnetfält! Det gör man genom att först ha ett nätaggregat som skapar likström som sedan via en ”inverter” skapar växelström av önskad frekvens som kan driva magnetspolen i induktionshällen. Som vi alla har märkt av så är likriktare (idag alltid switchade) något som stör elsystemet en hel del, och inverter (finns i frekvensomvandlare, effektreglering och driver många motorer i t.ex. värmepumpar) är notoriskt störande! Induktionsspisar innehåller alltså en hel del kraftelektronik som skapar högfrekvent störning, dels i form av fält och radiostörning och dels i form av ”smutsig el”. Det händer att en liten batteriladdare till en dator eller liknande stör ut ett helt hus, om du då tänker dig att istället för några watt så behöver du tusentals watt, då blir svårigheterna med induktionsspisen tydliga. Eländet är att man riskerar att störa elsystemet i hela huset!
Switchfrekvensen är likartad som för lågenergilampor, 20-100 kHz (oftast 25-50 kHz) med totaleffekt upp till 7500 Watt. Fälten och störningarna tenderar att ha en kraftig andel 3e överton och bli amplitudmodulerad med 100 Hz.
Gränsvärden från ICNIRP ”rekommenderar” högst 6,25 µT på 30 cm från en kokzon MED en kastrull av rätt storlek. Med en för liten kastrull kan magnetfälten bli 3,5 ggr så starka jämfört med en korrekt storlek. Magnetfälten inducerar inte bara en ström i kastrullen utan även i dig som står intill spisen. Står man 5 cm från spishällens kant (inte kokzonen utan spisens) så blir den inducerade strömmen i kroppen så pass stor att många hällar faktiskt överskrider ICNIRPs ”rekommendation” för strömtäthet i kroppen, särskilt gäller detta för gravida och barn där strömtätheten blir högre, och många ”professionella” induktionshällar ligger över ICNIRPs ”gränsvärden”. Forskare har konstaterat att ”det inte kan uteslutas att induktionspisar kan störa implanterade elektroniska enheter. Problem har konstaterats för unipolar pacemakers”.
På band II (2-400 kHz) har vi haft kravet på mindre än 25 nT för CRT bildskärmarna på 30 cm. I princip har jag betraktat allt över 2 nT magnetfält på band II som ett problem… Induktionsspisen ger extremt mycket starkare högfrekventa magnetfält då man står nära. Befinner man sig några meter bort är exponeringen från spisen själv lägre men allt större andel kommer då från störningarna spisen skapar på elsystemet i huset.
Slutsatsen är enkel, för elöverkänsliga så är induktionsspis en dålig produkt. Välj gasol om möjligt, traditionell spisplatta eller möjligen infraröd spishäll – men inte induktion.
Vill du veta mer om detta ämne?
Som medlem kan du ringa och prata med våra experter eller få råd och tips från andra medlemmar i vårt rikstäckande nätverk. Är du inte medlem kan du ansöka direkt på hemsidan (du behöver inte vara elöverkänslig för att vara medlem): https://eloverkanslig.org/bli-medlem/
