Under rubriken »Extrem strålning uppmätt vid Rakeltest i polisbil« publicerade Polistidningen en text om polisens kommunikationsutrustning Rakel. Ingressen löd: »Polisförbundet har inlett en granskning av hur Rakel påverkar hälsan. Steg ett var att mäta strålningen från Rakelutrustningen i en vanlig polisbil. Resultatet är så extremt att forskaren som höll i testet misstänker att något är fel.« Det var den mest lästa artikeln på nätet i november.
Lusglimten ringde upp polisen Roger Carlström som vi intervjuade i nummer 2 2012 om den hjärntumör han fick efter att ha arbetat i en polisbil utrustad med Rakel.
Vi började med att fråga hur Roger mår.
– Jag mår lika bra som i somras, men nu har jag fått klartecken att jag nu är frisk. Jag måste dock fortlöpande gå på kontroller var sjätte månad eftersom det är en obotlig sjukdom som jag har.
Nu har Roger återgått i inre tjänst.
– Jag jobbar 25 procent. Det känns skönt att ha kommit i gång. Enligt försäkringskassans regler måste jag jobba två timmar varje dag. Det är inte mycket man får gjort på de timmarna, men i alla fall har jag fått arbetsuppgifter så att jag kan göra något vettigt av de här timmarna.
Roger Carlström har läst artikeln »Extrem strålning uppmätt vid Rakeltest i polisbil« i Polistidningen.
Där står det bland annat »Resultatet är så extremt att [projektledaren doktor L.O. Strömberg från KTH] tror att något kan ha varit fel med den aktuella installationen. Samtidigt uppstår frågan om det finns fler polisbilar med extrema strålvärden.
– Man kan tänka sig att det exempelvis rostar vid infästningen av den externa antennen i biltaket. Det kan leda till bristfällig jordning och strålning från matningskabeln i innertaket, säger L.O. Strömberg.« i Polistidningen.
Roger Carlström håller med.
– Oavsett, säger Roger, om det är ett tekniskt fel i den uppmätta bilen eller ej, så kan det vara så i många bilar. Som jag har tagit till mig det hela, verkar det som om det är något fel på utrustningen i bilarna. Så här mycket strålning ska de inte kunna ge inne i bilen om allting fungerar som det ska. Jag är orolig för att det är flera hundra, om inte tusen polisbilar i Sverige som har liknande problem som den bilen som testades.
Eftersom Roger Carlström har inre tjänst slipper han problemet.
– Jag kommer aldrig mer att sätta mig i en polisbil.
Kollegor har kommit till Roger Carlström för att prata om problemet.
– Jag diskuterar mycket, både de som jag jobbar med och per mejl. De är flera som kommit och sagt att de tror att rikspolisstyrelsen mörkar när de inte vill vara med på mätningar från början. Jag tvivlar inte på att mätningarna är fel. Mätningarna har gått rätt till, men det är fel på bilens utrustning. Som jag har förstått det så kan ett kabelbrott på antennkabeln eller att det inte är jordat ordentligt göra att strålningen blir så otroligt hög.
Finns det någon chans att Rakel kommer att skrotas?
– Nej, inte som det ser ut nu. Nu har vi inget annat system, för de andra systemen är skrotade. Om det skulle komma ett omedelbart stopp så står polisen utan radiosystem över huvud taget. Om det skulle vara så här oerhört höga värden, så måste nog polisen byta system.
Det tog flera år innan Rakel infördes.
– Det tog en fem till sju år innan den infördes. Jag har ett gammalt dokument från Arbetsmiljöverket från 2003 här. Då hade det säkert funnits på pappret i några år innan. Rakel infördes i olika omgångar för min del var det hösten 2007. Jag fick ju symtom direkt.
Polistidningen skriver» Hittills har Rikspolisstyrelsen inte gjort några mätningar, trots att frågan har varit uppe till diskussion flera gånger. En orsak är att Arbetsmiljöverkets expert har hävdat att en mätning är meningslös, eftersom den bara visar hur strålningsvärdet är i luften och inte inne i kroppen. Men efter påstötningar från både enskilda poliser och skyddsombud kommer Arbetsmiljöverket nu att genomföra en mätning tillsammans med Strålsäkerhetsmyndigheten i mitten av december.«
– Jag var inte överraskad av Arbetsmiljöverkets inställning, »att det är meningslöst». Exakt samma ordalydelse fick jag höra innan jag fick tumören och reagerade på det trådlösa nätverket. Jag fick hudproblem och rodnader. Jag fick ett svar från Arbetsmiljöverkets »att det går inte att mäta på trådlöst nätverk«. På den tiden var jag inte speciellt kunnig i frågan. Då trodde jag på det, att det var så extremt låga värden att det inte går att mäta helt enkelt. Men idag förstår jag bättre. Ett trådlöst nätverk som man inte kan mäta på, kan man heller inte använda. Det är enkelt att mäta med billig utrustning, och man kan mäta upp exakta värden. Om man har en ofantligt mycket bättre utrustning som kopplas till dator och skrivare borde man enkelt kunna mäta exakta värden. De döljer helt enkelt sanningen för gemene man.
Daniel Atterbom
