I det stora ICT-huset i Åbo, Turku Center for Computer Science, finns ett så kallat EMC-laboratorium. EMC står för electromagnetic compatibility, vilket innebär att man mäter hur elektromagnetisk strålning påverkar olika apparater och system sinsemellan. Men man har också undersökt hur det går att eliminera påverkan på människor så att de inte slås ut från arbetslivet för att de inte tål till exempel datorer. Resultaten är uppmuntrande.
I förra numret av Ljusglimten refererades en rapport om en enkätundersökning av finska elöverkänsligas symtom. Huvudförfattaren till artikeln om den rapporten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Pathophysiology, är juristen och statsvetaren Marjukka Hagström, projektanställd vid EMC-laboratoriet som är knutet både till Åbo yrkeshögskola och Åbo universitet. Chef för laboratoriet är civilingenjör Reijo Ekman, som också är medförfattare till den nämnda artikeln. Han anser att de elöverkänsligas problem måste utredas seriöst.
Lindra ohälsosymtom
Redan 2012 kom den första vetenskapligt publicerade artikeln om elöverkänslighet från EMC-laboratoriet i Åbo. Den handlade om hur man genom att reducera elektromagnetiska fält kunde lindra hälsosymtom vid datorarbete. I laboratoriemiljön i Åbo görs mätningar i utrymmen som är helt störningsfria när det gäller annan strålning än den man vill mäta.
Att man på laboratoriet uppmärksammade just datorutrustningar innan man genom sin egen enkätundersökning fick bekräftat att skärmar till persondatorer tillsammans med mobiltelefoner och lysrör toppade listan över symtomutlösande faktorer hade sina skäl. I en annan finsk enkätundersökning omfattande 15 000 finländare hade man nämligen redan 2002 funnit att datoranvändare utgjorde en distinkt grupp bland dem som rapporterade att de kände av elektriska apparater.
Radiofrekvenser i LCD-skärmar
Forskarna i Åbo konstaterade att de gamla skärmarna av katodstråletyp exponerade användarna för starka elektriska och magnetiska fält, medan de moderna LCD-skärmarna, baserade på flytande kristaller, avger radiofrekventa emissioner. Användare som rapporterar symtom pekar emellertid också ut de centrala processenheterna och perifera tillbehör.
Åboforskarnas hypotes var att skärmning borde eliminera symtomen eftersom många delar i datorutrustningar utsätter användarna för elektromagnetisk strålning.
De ifrågasatte WHO:s rekommendation att man inte bör tillmötesgå individer som kräver reducerade elektromagnetiska fält i sin arbets- eller hemmiljö utan erbjuda dem kognitiv terapi i stället, som i ett antal studier visat sig inte ha någon effekt.
I Åbo gick man alltså in för att skärma av strålningen med en kåpa av en millimeter tjockt valsat stål och fogar i ett stycke. En effektiv försegling mot strålning är ju en förutsättning i allt EMC-arbete när man vill skydda apparater för störande strålning. Kontakterna för kablar inuti och utanför utrustningen som lätt ger strålningsläckage isolerades elektriskt från metallchassit.
Flera sidor i artikeln i Pathophysiology ägnas den tekniska redovisningen av de olika åtgärderna. Läsaren gör reflexionen att här finns en mängd gratisinformation, tillgänglig för den som vill utnyttja de kunskaper som tagits fram. Forskarna själva har inga som helst ekonomiska intressen i processen, förklarar Marjukka Hagström.
Frågan är om myndigheterna tar några initiativ gentemot industrin. När det begav sig i Sverige på 1980-talet var det ju TCO som tvangs påverka industrin direkt.
Tillbaka till jobbet
Tre män och två kvinnor som under fyra till 21 år haft problem vid datorarbete deltog i Åbostudien. Deras allmänna hälsotillstånd redovisas liksom de speciella symtom de tidigare känt i samband med arbetet. Samtliga fick i försöket arbeta med laptop; antingen var hela apparaten eller bara en separat skärm inuti den kompakta kåpan. I det senare fallet placerade man själva datorenheten så långt f rån användaren som möjligt. I samtliga fall var tangentbord och mus utanför kåpan.
En av försökspersonerna var en 51-årig man som haft problem i 21 år och under sju år experimenterat med olika former av skärmning. Han kunde nu utan besvär börja arbeta fulltid med den avskärmning som togs fram på laboratoriet.
En annan man i samma ålder hade haft problem ungefär lika länge men de senaste fyra åren fått så svåra symtom att han tvingats sluta sin anställning. Han upplevde en stor förbättring tack vare skärmningen liksom också den tredje mannen i försöket, som nu kunde utöka sin arbetstid framför skärm. Två av försökspersonerna blev helt återställda, de tre övriga upplevde för bättringar men blev inte helt återställda. Forskarna f ramhåller att återgången till normaltid vid dator för de två förstnämnda visar att fullt tillfrisknande är möjligt.
Svart på vitt alltså f rån ett EMC-laboratorium att elsanering lönar sig både för individer och samhälle. Forskarnas förhoppning är att WHO ska tänka om på den punkten.
Det kan nämnas att docent Olle Johansson f rån Karolinska Institutet står som medskribent, men hans insats är att hans tidiga studier av hud i mikroskop refereras samt hans utsagor om svenska myndigheters inställning till elöverkänslighet som funktionshinder. För detta tackar han Rasmussen i Norge, Cancer- och Allergifonden, Karolinska Institutet, Brian Stein och Melton Mowbray i Storbritannien och en organisation för irländska läkare. De finska forskarna har gjort studien med stöd endast från en privat finländsk fond.
Gunni Nordström
Referenser:
M Hagström, J Auranen, O Johansson, R Ekman: Reducing electromagnetic irradiation and fields alleviates experienced health hazards of VDU work, Pathophysiolog y 19 (2012) 81-87.
L H Korpinen, R J Pääkkönen: Self-report of physical symptoms associated with using mobile phones and other electrical devices, Bioelectromagnetics 30 (2009) 431-437.
