När vinterstormarna rasar, veden är sur och vattnet har en isskorpa på morgonen i hinken, då är det inte så himla skönt att leva elfritt. Då behöver vi lite uppmuntran och ljusa sommarminnen. Ljusglimtsredaktionen vill mitt i vintermörkret presentera ett ljust sommarminne från en underbar skärgårdsö, en augustidag då det var lätt att leva elfritt.
Dröm dig bort i vårt reportage eller bara gläd dig åt att det fortfarande finns elfria platser i vårt land och på vår jord! Här berättade alla vi träffade att de mådde mycket bättre i den elfria miljön, stressen släppte i kroppen, barnen blev lugnare och gladare och började leka gammeldags lekar i naturen igen. Och ingen verkade sakna det digitala livets alla nöjen. Kanske är det snart dags för fler att upptäcka sambanden mellan ohälsa och el/strålning?
Tänk er en lagom stor liten grön ö i en lugn skärgård med tretton stugor utan el och med skapligt låg mobiltäckning – jo, den ön finns i verkligheten!
Den heter Kråmö och ligger en bit utanför Trosa i Sörmland.
Ljusglimten åkte dit en varm augustidag i år och smakade nyrökt havsabborre och glass från gasoldriven frys.
Ön Kråmö utanför Trosa är en paradisö för den som uppskattar lugn och ro och frihet från det elektromagnetiska samhället.
Saltstänkt båtfärd
En skön augustidag blir vi hämtade av en motorbåt vid Trosa havsbad. Precis när vi ska kliva ombord och ta på oss flytvästarna, har vinden vridit och det slår in skapligt stora vågor mot motorbåtens för. Reportern som är landkrabba ifrågasätter under en kort stund beslutet att ge sig ut på reportageresa på havet, men lugnar sig snabbt. En bit ut i sundet lägger sig vinden och vi går stadigt med 100 hästkrafters motor på den lilla båten ut mot naturreservatet Kråmö.
Saltvattnet stänker i ansiktet och ibland tittar solen fram.
Åtta minuter från land
Färden blir inte lång. Cirka tjugo minuter från Trosa båthamn med den större vanliga båten och ungefär åtta minuter från Trosa havsbad med den snabbare båten, ligger Kråmö med sina sju små naturskyddade holmar omkring, allt ägt av Trosa kommun och förvaltat av arrendatorn Håkan Jäderberg.
Det är Håkan som hämtat oss idag för att vi ska komma ut och kunna berätta för Ljusglimtens läsare om denna elfria plats.
Populärt sommarboende
Tills nyligen fanns en fastboende här med fast telefon som bott på ön i hela 52 år och varit tillsyningsman. Nu är det bara sommarboende och stugbyn byggdes av en mejeridirektör Nilsson från Stockholm som semesterby för de anställda. Byn och ön såldes 1970.
På en gång ska sägas att det inte är lätt att hyra stuga här. För här är väldigt populärt att vara och många återkommer sommar efter sommar.
Att leva utan el
Men även om Kråmö kanske inte är platsen som kan ta emot och rehabilitera många elöverkänsliga – det är till exempel inte mobilförbud – så kanske reportaget kan vara en uppmuntrande berättelse om hur det kan vara när »vanliga« människor lever utan el. För det gör alla här på Kråmö.
Och det gemensamma för alla sommargäster som vi möter när vi stiger i land, är att de säger att de mår så himla bra här på elfria Kråmö.
Slappnar av och sover bra
– Det är så skönt här, vi slappnar av mer och mer för varje dag. Och vi sover bättre och bättre, berättar Johan och Lotten som hyr stugan som ligger vid öns gemensamma handdrivna vattenpump. Hunden Elton måste vara kopplad men barnen Rasmus, Fanny, Casper och Lucas springer och leker fritt i naturen på ön.
– Det bästa är att vi umgås så mycket med barnen, säger Lotten. Plötsligt har vi massor av tid. Känslan av stress har släppt. Vi tar det lugnt.
Barnen ändrar beteende
Föräldrarna berättar att barnen ändrar beteende efter någon dag på ön. De slutar stressa och tjata. Man hör aldrig mer »Har inget att göra«.
– Här finns ingen tv och inget tv-spel och vi saknar det inte, säger Johan som ligger lojt utsträckt i trädgårdssoffan. Varken föräldrar eller barn saknar den moderna tekniken.
– Barnen börjar leka på ett annat sätt än hemma. De blir mer kreativa, mer som vi kommer ihåg att vi själva var som barn.
Saknar ingen teknik
Utanför familjens stuga står disken med vatten i dunk och gasoltuben hänger bredvid. För bara några dagar sedan levde de ett helt vanligt modernt liv i stress med bilskjutsande av barnen och all teknik. Nu har de släppt allt det och lever som på 40-talet och mår hur bra som helst.
De skulle gärna stanna här hela sommaren om de kunde.
Men det måste väl finnas nackdelar med att leva omodernt?
Vänja sig vid utedass
– I början kunde det kännas lite sådär att gå på utedasset men man vänjer sig väldigt fort. Och det går snabbare för barnen att vänja sig. Dom tar allt som självklart på en gång.
Nere vid bryggorna dit vi anlänt med motorbåten, finns det mobiltäckning även om den mätare jag har (Bemi 3) visar på 55 som är lägsta värdet. Ett trettiotal sommargäster hänger här vid ljugarbänkarna. Det är en avspänd atmosfär.
Har inte tid med mobilen
Vi märker att en och annan använder sin mobil ibland men det är inte så frekvent som i stan. Här badar man och pratar och fiskar och kopplar av, mobilsurfning verkar inte prioriteras.
– Jag stänger faktiskt av mobilen för det mesta, berättar Karin Myhr, 26 år, som varit i tio dagar på Kråmö.
– Det är så otroligt skönt att vara här, man slappnar av mer och mer ju längre tid man är här. De första kvällarna på ön blev jag otroligt trött och somnade tidigt. Sen har jag sovit bättre och bättre och blivit piggare och piggare. Efter en sommarvecka här är man utvilad. Karin jobbar i Avesta i Dalarna och har det stressigt till vardags.
– Gud vad jag längtade att åka till Kråmö. Jag har varit här förut och vet hur avkopplande det är. Här laddar man batterierna för hela vintern.
Saknar inte nöjeslivet
Karin har sin mamma i en av de andra stugorna, och fick chansen till några extra dagar på ön. Den chansen tog hon gärna.
– Jag skulle gärna stanna hela sommaren!
Hon längtar absolut inte till stressiga nöjeslivet inne i Trosa eller något annat av civilisationens bekvämligheter.
– Jag har inte saknat någonting här ute.
Skönt att leva elfritt
Håkan Jäderberg som arrenderar ön och sköter stugorna, marknadsför sin elfria ö som en plats för lugn och ro. Han märker hur gästerna snabbt kommer ner i varv och släpper vardagsstressen.
– Det är själva poängen att det är elfritt. Det är det som gör att alla mår så bra.
Trosa kommun som äger ön har planer att dra hit elkabel på havsbotten.
– Om det blir el hit så kommer jag inte att fortsätta med mitt arrende. Då försvinner hela idén med att leva naturligt och må bra. Då kommer jag att sluta här faktiskt.
Vi köper en glass i fiskarboden som gjorts om till en liten kiosk. Frida hämtar glassen i en liten solcellsdriven frysbox.
Gasol för 65 000 kr
Bakom kiosken finns också en stor gasoldriven frys. Solcellspanelen är minsta tänkbara, knappt en kvadratmeter och laddar ett tolv-voltsbatteri för en enda frys och bara när solen skiner. Två lampor drivs också av solcell. Med det minimala undantaget från elfrihet, törs vi kalla ön elfri. Övernattningsstugorna ligger dessutom på mycket långt avstånd från kiosken, det handlar om flera hundra meter åt olika håll med klippor mellan, varför solcellerna knappast borde bli något stort problem för en elöverkänslig. Däremot bör man tåla gasol för att övernatta här, då samtliga stugor har gasoldrivna kylskåp och spisar.
– Jag köper gasol för 65 000 kronor om året, berättar Håkan.
Livet på en ö är ett ständigt lyftande av grejer i och ur båt.
Får på bete
Själv har han ett litet övernattningsrum bakom kiosken men på fastlandet ligger hans och familjens lilla jordbruk där han bor vintertid. På sommaren tar han med sig sina får och höns ut på Kråmö där de får gå fritt. Hundar måste förstås vara kopplade här på ön.
Som avslutning på vår trevliga övistelse vandrar vi uppför klippor i varm tallskog och upp till ängen mitt uppe på ön och »Ängsstugan«.
Höet är slaget och hässjat på gammalt vis. Ängen och stugan ligger i en fridfull bergsänka. Några får betar i skogen bakom stugan. Här är ingen mobiltäckning och förmodligen har även eventuell radar från båttrafiken svårt att nå ner, tänker jag.
Min Bemi-3-mätare är i vilket fall tyst och stugan ligger helt för sig själv utan andra gäster med mobiler omkring. Så har också elöverkänsliga bott här, får jag höra. Och mått mycket bra!
Vi är på väg att lämna Kråmö på eftermiddagen sedan vi smakat rökt havsabborre.
Men plötsligt blir det uppståndelse.
Uppskjuten avfärd
En elvaårig pojke har dragit upp en 3.9 kilos gädda! Gäddan måste förstås beundras av alla och rensas inför publik vid bryggan.
Vi skulle ha åkt med 16.00-båten, men avfärden dröjer.
Ingen verkar fundera över det, alla tar det lugnt och väntar på att gäddan ska bli filéad. Ett trettiotal avspända sommargäster står och diskuterar fångsten, detta är dagens händelse, långt intressantare än något dataspel i världen.
En halvtimme efter utsatt tid lägger båten ut. Och vi lämnar den avspända elfria paradisön bakom oss i saknad.
Elisabet Olsson
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 4/2013.
