De symtom som tjeckerna observerade på 60-talet är i stort sett identiska med de symtom som elöverkänsliga i dag, 50 år senare, vittnar om att de får när de exponeras för mikrovågor från trådlös teknik. Men varför skulle någon egentligen förvånas över att människor i dag får samma symptom av en miljöfaktor som de fick för 50 år sedan?
Marhá förklarade att strålningen i första hand orsakade neurologiska symtom. Typiskt var trötthet, huvudvärk och värk i ögonen, tryck över huvudet, svaghetskänsla, yrsel, sömnproblem, irritation, depression, nedstämdhet, nervositet, minnesförlust, sänkt intellektuell förmåga. Vanligt var även smärta i muskler och i hjärttrakten, oregelbunden hjärtrytm och andnöd, störningar i menstruationsrytmen och ökad missfallsförekomst. Man hade även observerat att kvinnor generellt sett var känsligare än män och att det fanns stor variation mellan olika individers känslighet.
Därefter redogjorde han för de gränsvärden som gällde på 60-talet i Tjeckoslovakien. De var, till skillnad från de skyhöga värden som gäller i Sverige och de flesta europeiska länder i dag, satta med hänsyn till hur lång tid människor exponerades.
De skyddade inte enbart mot omedelbara uppvärmingseffekter som de som Strålsäkerhetsmyndigheten i dag 50 år senare hävdar skyddar oss mot »alla påvisade effekter«. Marhá berättade att exponeringstiden var tveklöst en lika viktig parameter som intensiteten i strålningen:
– Människor har en förmåga att hantera den stress som strålningen har på organismen, men tiden är avgörande för detta, förklarade Marhá. Samma princip, att ta hänsyn till hur lång tid som exponeringen pågår, gäller också för andra kända miljöfaktorer: radioaktiv strålning och kemikalier.
Man kände också till att pulsade signaler har mer skadlig verkan än jämna bärvågor. Därför var gränsvärdet lägre för de motsvarande signaler som den trådlösa tekniken i dag använder.
För strålning i mikrovågsområdet, motsvarande mobiltelefoni, gällde ett gränsvärde för exponering 24 timmar om dygnet som var 1 000 gånger lägre än det som gäller i Sverige 50 år senare: 10 mW/m2 (mot de 4 500-–10 000 mW/m2 som gäller i Sverige i dag beroende på frekvens).
Marhás redogörelse finns på den kanadensiska docenten Dr Magda Havas webbplats. Den är en del i ett mycket stort arkiv av dokument med forskning som Magda Havas fick för något år sedan av Zory Glaser, kallat »The Glaser Archives«. Alla hittills utlagda dokument från arkivet kan läsas på adressen http://www.magdahavas.com/category/from-zorys-archive/.
– Till min förvåning fick jag, då jag läste en rapport av Zory Glaser som listade all forskning tillgänglig redan 1971, kunskap om att redan då fanns det mer än 2 300 referenser till dokument som beskrev biologiska effekter av radiofrekvent strålning. Vilket anmärkningsvärt fynd! Särskilt som WHO och telekommunikationsindustrin fortsatt hävdar att det inte finns någon trovärdig trovärdig forskning som visar att strålningen är skadlig under gällande gränsvärden, skriver Havas på sin webbplats.
Havas kontaktade Zory Glaser som berättade att han hade gjort en ännu mer omfattande dokumentation som visade skadliga effekter vid nivåer under nuvarande gränsvärden. Han hade papperskopior av de flesta. Ett antal advokater och några individer från den trådlösa industrin hade efterfrågat delar av dokumentationen, men han hade avböjt att lämna ut dem. Han misstänkte att informationen kunde bli mörklagd. Glaser ville tvärtom att dokumenten skulle göras tillgängliga för allmänheten. Magda Havas fick dem och hon låter nu publicera dem för en hel värld på sin webbplats.
Många elöverkänsliga rapporterar att de får hjärtpåverkan, en del lider av ofrivilliga muskelsammandragningar (dystoni), som i svåra fall kan leda till att de faller ihop när de exponeras för den här typen av strålning. En kvinna jag känner som är svårt elöverkänslig, skadad av omfattande användning av en 3G-telefon, har fått diagnosen dystoni av sin neurolog. Enligt läkaren har sjukdomen ökat kraftigt de senaste två åren.
Upprepade tidiga sovjetiska studier nämner dystoni och störningar i hjärt-kärlsystemet som en effekt av radiofrekvent strålning. EKG-undersökningar av yrkesexponerade visade att de ofta led av hjärtkärlsystemsstörningar inklusive hjärtarytmi. Förstorad och påverkad sköldkörtel samt förändringar av enzym- och hormonnivåer var också vanligt förekommande.
Vid en ICNIRP-konferens nyligen i Skottland, uttryckte ICNIRP-medlemmen, amerikanen James Lin, till allas förvåning och till en del övriga ICNIRP-medlemmars upprördhet (Michael Repacholi exempelvis), kritik mot de provokationsstudier som gjorts av elöverkänslighet:
–Alla gäller korttidsexponering. Vi har inte gjort några undersökningar av dem i deras hem eller i deras miljöer, sade han.
James Lin tillhör dem som är väl bevandrade i den tidiga östeuropeiska forskningen.
För 25 år sedan skrev han boken »Biological effects and Health Implications of Radiofrequency Radiation«, i vilken han beskrev resultat från de många östeuropeiska studierna av yrkesexponerade.
Symptomen och hälsoeffekterna ICNIRP-medlemmen Lin beskrev är identiska med dem som beskrivs i Glaserarkiven, som elöverkänsliga erfarenhetsmässigt så väl känner till och som myndigheterna och deras mobilindustrifinansierade experter lika väl låtsas som om de aldrig skulle visats: sömnlöshet, huvudvärk, hjärtåkommor, neurologiska störningar, dystoni, minnesproblem, yrsel, oro/ångest, magsmärtor…
Mona Nilsson
