Vi undrar hur Strålsäkerhetsmyndigheten kan vara så säkra på att trådlösa nätverk inte kan vara en hälsorisk. När allt fler förskolor och skolor investerar i surfplattor och trådlös uppkoppling är det läge att vara försiktig. Det skriver Eva och Johan Bonander, diakon respektive präst i Svenska kyrkan, Karlstads stift, i en text som varit publicerad i Värmlands Folkblad.
Inför att förskolor och skolor investerar i trådlösa nätverk och köper in Ipads och trådlösa datorer har kommuner vänt sig till Strålsäkerhetsmyndigheten för råd. Strålsäkerhetsmyndigheten har i två brev till samtliga kommuner försäkrat att tekniken är riskfri och hänvisar till sitt Vetenskapliga råd och till Världshälsoorganisationen, WHO. Vi undrar hur Strålsäkerhetsmyndigheten kan vara så säkra. Det finns en hel del som talar mot myndighetens bedömning. Låt oss ta några exempel: I maj 2011 antog Europarådet resolution 1815 som bland annat lyder: »att för barn i allmänhet, och skolor och klassrum i synnerhet, prioritera trådbundna internetanslutningar, samt att strikt reglera skolbarns användning av mobiltelefoner i skolan
Larm från forskare 2012
Våren 2012 larmade 29 oberoende och högt meriterade forskare och hälsoexperter från tio länder, efter att ha bedömt 1800 nya forskningsrapporter, från 2006 till 2011, om faran med den elektromagnetiska strålningen, inte minst för barn och ungdomar – den så kallade BioInitiative-rapporten. I våras beslutade den franska nationalförsamlingen, motsvarigheten till vår svenska riksdag, att den franska skollagen ska föreskriva att skolor i Frankrike ska prioritera fast uppkoppling till internet framför trådlös (wifi). Den 30 juni i år gick förre generalsekreteraren för WHO, Gro Harlem Brundtland, ut i norska Aftenposten där hon deklarerade att hon helt undviker trådlösa nätverk och mobiltelefoner – hon mår helt enkelt inte bra av tekniken. Och år 2002 då Gro Harlem Brundtland var WHO:s generalsekreterare menar hon i en intervju att försiktighetsprincipen helt enkelt måste gälla när det kommer an på barn och ungdomar.
Ökande psykisk ohälsa
Frågan om trådlös teknik i barnens skolmiljö måste också ses i ljuset av den ökande psykiska ohälsa som finns hos våra barn och ungdomar. Folkhälsorapporter visar att allt fler ungdomar har sömnproblem, koncentrationssvårigheter och är deprimerade. Förskrivningen av psykofarmaka ökar. Självmordstalen bland unga ökar. Skolresultaten är på många håll i en starkt nedåtgående trend. Nästan aldrig sätts detta i samband med vad det innebär att leva i en fysisk miljö där vi helkroppsexponeras dygnet runt, var vi än befinner oss, för elektromagnetiska signaler. Signaler som bland annat BioInitiative-rapportens forskare fört fram kan ge just sådana symptom som sömnproblem, koncentrationssvårigheter, håglöshet och depression. Det så kallade »mikrovågssyndromet«. Naturligtvis är detta inte den enda förklaringen till den ökande psykiska ohälsan hos våra barn och ungdomar men blotta misstanken gör att vi i frågan om mobiltelefoner och trådlöst internet måste vara försiktiga.
Försiktighetsprincipen
Men Strålsäkerhetsmyndigheten lyder väl under Miljöbalkens försiktighetsprincip? Nej, enligt regeringens regleringsbrev är Strålsäkerhetsmyndigheten inte underordnad Miljöbalkens försiktighetsprincip. Myndighetens uppdrag är istället att enligt Strålskyddslagen väga risk mot nytta. Och nytta i det här sammanhanget är bland annat industrins intressen och vinster.
Att det Vetenskapliga råd Strålsäkerhetsmyndigheten hänvisar till består av ledamöter som parallellt fått anslag av telekomindustrin och att det regelverk på WHO som Strålsäkerhetsmyndigheten hänvisar till tagits fram av en tjänsteman som även han mottagit stora summor från telekomindustrin gör inte Strålsäkerhetsmyndighetens bedömningar mer trovärdiga. Vi menar att vi inte får utsätta våra barn och unga för en fysisk miljö som riskerar leda till negativa hälsoeffekter. Den myndighet som i denna fråga har tolkningsföreträde måste naturligtvis lyda under Miljöbalkens försiktighetsprincip.
Eva och Johan Bonander
Diakon respektive präst i Svenska kyrkan, Karlstad stift
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 4/2013.
Strålsäkerhetsmyndigheten gick i svaromål med en text som finns här.
Eva och Johan Bonander skrev följande replik i Värmlands Folkblad.
Försiktighetsprincipen borde råda!
Replik till Torsten Augustsson 27/8.
Vår oro och fundering handlar om varför Strålsäkerhetsmyndigheten inte lyder under Miljöbalkens försiktighetsprincip. Vi tror vidare och hoppas att om så vore fallet skulle myndighetens bedömningar med nödvändighet bli annorlunda då forskningsläget är långt ifrån enhetligt i frågan om strålningen från mobiltelefoner och trådlösa nätverk.
Det dubbla uppdrag Strålsäkerhetsmyndigheten i dag har – att skydda såväl industrins intressen som människor och miljö – går helt enkelt inte ihop. Och det är förstås en politisk fråga som även ni på myndigheten rimligen borde aktualisera. I ett motsägelsefullt forskningsläge, anser vi att man måste söka fördjupning och nyansering av existerande motstridig kunskap och förstås tillämpa Miljöbalkens försiktighetsprincip. I dag tycks myndighetens riskbedömningar mer bestå i en övning i konsensus där en studies positiva resultat får uppväga en annans negativa. Om myndigheten löd under Miljöbalkens försiktighetsprincip hoppas vi att bedömningarna vore en annan. Därav vår artikel.
Och nej, Torsten Augustsson, vi anklagar förstås inte myndighetens expertgrupp för jäv – däremot skriver vi att det faktum att flera medlemmar tagit emot stora forskningsbidrag från telekomindustrin inte ökar myndighetens trovärdighet.
Tips från artikelförfattarna: Den ideellt drivna Strålskyddstiftelsen redogör utförligt på sin hemsida, www.stralskyddsstiftelsen. Se, om industrins forskningsbidrag till medlemmar i Strålsäkerhetsmyndighetens expertgrupp.
Eva och Johan Bonander
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 4/2013.
Fotnot: sedan dessa debattartiklar publicerades i Värmlands Folkblad i somras har Strålskyddstiftelsen gjort ett utskick till landets kommuner och skolor, vilket föranledde att Strålsäkerhetsmyndigheten gjorde ett tredje utskick där man anklagade Strålskyddsstiftelsen för att inte vila på vetenskaplig grund. Intresserade hittar mer på respektive organisations hemsida. Det hela har även uppmärksammats i andra medier. Läs mer i Mona Nilssons krönika.
