Det sprids i våra medier och på sociala medier myter om att provokationstester inte fungerar för att diagnostisera EHS. Provokationstesterna är i många fall en viktig del i de tester som görs för att diagnostisera EHS vid specialistkliniker i andra länder. Ett flertal svenskar har fått sin diagnos vid dessa kliniker, eftersom EHS inte erkänns i Sverige.
Det framförs också att forskning visar att provokationstester inte fungerar, vilket inte heller är korrekt. Väldesignade expertgranskade provokationsstudier visar att kliniska och biologiska hälsoeffekter utlöses hos EHS-patienter.
Provokationstester används för diagnos av EHS vid specialistkliniker utomlands
Vid specialistkliniker för EHS-patienter utomlands kan provokationstester användas i utredningsfasen. De redovisas i internationella behandlingsprogram som en del i utredningsfasen. [1] Det är viktigt att betona att de endast ska utföras av specialistutbildad personal. För testerna krävs särskilda anläggningar med användning av en mängd olika signaler, t.ex. DECT- eller Wi-Fi-exponering (20–60 min, beroende på individuell regleringskapacitet, mottaglighet och observerad respons). Vid provokationstesterna används även videos före och efter testet för patienter med neurologiska problem och problem med fin- eller grovmotorik. Även foton används med prov på handstil före och efter provokation.
Vid dessa mäts bl.a. följande.
- Hjärtfrekvensvariation (HRV) (autonom diagnos av nervsystemet)
- Mikrocirkulationen
- Oxidativ stress (lipidperoxidation, malondialdehyd, oxo-LDL)
- För diabetiker, plasmaglukos
- Levande blodanalys (aggregering av röda blodkroppar i form av rouleaux, blodviskositet, makrofagaktivitet, hemolys av röda blodkroppar)
Provokationsstudier i forskning fungerar
Väldesignade expertgranskade provokationsstudier visar att kliniska och biologiska hälsoeffekter utlöses hos EHS-patienter. [2] Några exempel är hjärtfrekvensvariabilitet, blodtrycksvariabilitet, förändrad ljusreflex i pupill, minskad synperception, onormal rörelse under sömn, förändrat EEG under sömn, förändrat EMG, förändrat hudkapillärt blodflöde och elektrisk hudpotential och konduktansförändringar.
Vid sådana enkel- eller dubbelblinda provokationsstudier, har olika kliniska och patofysiologiska förändringar påvisats hos dessa patienter. Kliniska effekter inkluderar hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och/eller blodtrycksvariabilitet ( Havas et al., 2010 ; Havas, 2013 ; Koppel et al., 2018 ), förändrad pupillär ljusreflex ( Rea et al., 1991 ), minskad syn perception ( Trimmel och Schweiger, 1998 ), och onormal rörelse under sömnen ( Mueller och Schierz, 2004), som alla har fastställts genom objektiv klinisk utvärdering. Dessutom inkluderar patofysiologiska effekter förändrat elektroencefalogram (EEG) under sömn ( Arnetz et al., 2007 ; Lustenberger et al., 2013), förändrat elektromyogram (EMG) efter exponering för trådlöst lokalt nätverk (WLAN) ( Tuengler och von Klitzing, 2013 ; von Klitzing, 2021 ), förändrat hudkapillärt blodflöde (SCBF) ( Tuengler och von Klitzing, 2013 ; Loos et al., 2013 ), och elektrisk hudpotential (ESP) och konduktansförändringar ( Tuengler och von Klitzing, 2013 ) – dessa tillåter också objektiva mätningar.
Övriga tester för diagnostisering av EHS
Några övriga utredningar som kan göras är genomgång av symtomformulär där symtomen kartläggs för miljöer där man vistas längre tid, d.v.s. variation av hälsoproblem beroende på tid, plats och omständigheter. Tidigare trauman och miljöfaktorer kartläggs. Bakom symtombilden för en person med EHS finns en rad pågående patofysiologiska processer, bl.a. inflammatoriska processer och avvikelser rörande specifika biomarkörer, vilka undersöks. Specifika biologiska markörer och avbildning av hjärnan visar att EHS är en objektivt påvisbar somatisk störning. Främst involveras de temporala loberna – särskilt det limbiska systemet såväl som andra delar i hjärnan. [3]
EHS är en en objektivt identifierad neurologisk störning.
Enligt forskningen bör EHS behandlas som del av gruppen kroniska multisystemsjukdomar med betoning på att den underliggande orsaken är miljörelaterad. Personer med EHS kan få andra diagnoser inom det neurologiska området, t.ex. fibromyalgi, ME/CFS eller MS.
EHS diagnostiseras och behandlas vid specialistkliniker utanför Sverige. Internationella vårdprogram finns.
Diagnos och vård finns fortfarande inte tillgänglig i Sverige.
Referenser
[1] EuropaEM EMF Guideline 2016 för the prevention, diagnosis and treatment of EMF-related health problems and illnesses.. Sid 16 Provocation tests: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27454111
[2] Belpomme et al. 2022. Why electrohypersensitivity and related symtoms are caused by non-ionizing man-made electromagnetic fields: An overview and medical assessment (sid 4-5) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0013935122007010?via%3Dihub#bib162
[3] Belpomme et al. 2020. Electrohypersensitivity as a Newly Identified and Characterized Neurologic Pathological Disorder: How to Diagnose, Treat, and Prevent It. (sid 8-10)
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7139347/
