I en studie av forskaren James Rubin från 2006 begicks allvarliga fel som ledde till felaktiga slutsatser och en myt om elöverkänslighet. Studien borde aldrig ha publicerats.
Meningen var att utsätta försökspersonerna antingen för mobilstrålning eller ingen strålning, men man utsatte dem för motsvarande en mobil på maxeffekt eller på ”vanlig” effekt.
Under ”icke-exponering” värmdes testutrustningen vid örat upp med mikrovågor. Den exponeringen ansågs försumbar eftersom den var ca 1000 gånger lägre än vid aktiv exponering.
En mobiltelefon reglerar uteffekten beroende på hur stark strålningen från närmsta mast är. Ute i skogen används maximal effekt, nära en sändare kan uteffekten vara mer än 100 000 gånger lägre.
Den strålning som testpersonerna utsattes för vid ”icke-exponering” var jämförbar med en mobil i tätort. Att försökspersonerna uppfattade detta som exponering var alltså förväntat.
Men Rubin skrev att eftersom ”icke-exponering” var tillräckligt för att utlösa svåra symtom hos vissa deltagare så kan psykologiska faktorer spela en viktig roll.
Därmed var myten ”det är bevisat att elöverkänslighet inte finns” skapad.
– Det är skandal att denna och andra lika undermåliga studier används för att misstänkliggöra elöverkänsliga säger Tore Fahlström, tf ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund.
Att forskare gör misstag är en sak, värre är att ingen av ”experterna” i Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap (FAS) eller Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM:s) vetenskapliga råd upptäcker fadäserna.
Dessa råds rapporter används av SSM och Socialstyrelsen eftersom myndigheterna saknar kompetens inom området.
För att få fram en sann bild av forskningsläget måste expertråden bytas ut. Om nya oberoende och kunniga personer gör en förutsättningslös utvärdering kommer bilden bli en annan.
Elöverkänsligas Riksförbund
Presskontakt
Mediagruppen
Tel 08-124 424 03
