Anders Sjölund är medlem i Elöverkänsligas Riksförbund. Hans engagemang bidrog till att förhindra ett mastbygge i Tallkrogen, söder om centrala Stockholm. Han hoppas att andra följer hans exempel.
Anders Sjölund är själv elöverkänslig, och vi börjar den här berättelsen med hur Anders hanterar sin elöverkänslighet.
– Jag får ibland känslan när jag sitter framför datorn och inser att jag inte mår bra av det här, säger han till Ljusglimten. Jag får ont i ansiktet. Trots att Anders Sjölund har en speciell datorutrustning och sitter långt ifrån lågenergilampor och elektroniska transformatorer känner han av sin elöverkänslighet.
– Numera finns det ”små svarta lådor” i datorer, skrivare, mobiler etc. som fungerar som transformatorer, vilket gör att all liknande utrustning blir till radiosändare. Jag har, av ren okunskap, suttit nära dem. Tekniken var annorlunda första gången jag blev elöverkänslig för drygt 15 år sedan.
Eftersom Anders Sjölund är key account manager på Fortum så jobbar han bokstavligen och bildligen med el.
– Jag har blivit elöverkänslig för andra gången, säger Anders Sjölund. Första gången som jag blev det var 1996. Då var jag nybakad elenergisäljare. Vi satt i gamla Philipshuset [i Stockholm] intill TV4. Jag satt vid en IBM-skärm och arbetade tio till tolv timmar om dagen. TV4 hade stora, gigantiska, parabolantenner på sitt hus.
Det fanns flera skäl till Anders Sjölunds elöverkänslighet.
– Det var tre faktorer som ledde till min elöverkänslighet, långa arbetsdagar, en dålig skärm plus de här parabolerna som knäckte mig. På den tiden gick det förhållandevis lätt att komma tillbaka till livet. Det fanns inte så många mobilmaster på den tiden. Det tog bara två år och så var jag i stort sett besvärsfri, fram till för 1,5 år sedan. Då ”gick jag in väggen” igen.
Hur tacklade då Anders Sjölund sin elöverkänslighet?
– Jag var tvungen att lämna familj och jobb och dra upp till Norrland. Jag satte mig som stugvärd i en av Svensk Turistförenings fjällstugor. Det var fantastiskt att jag kunde bli stugvärd. Det brukar vara en process på ett par år, men jag lyckades träffa rätt på en serie av människor som fick förtroende för mig, och som hjälpte mig att bli stugvärd.
Eftersom Anders Sjölund inte var lika utsatt för elektromagnetiska fält blev han bättre i Norrland.
– Det fanns inte ens någon el. Det var fyra mil från allmän väg, mot gränsen till Norge, väster om Kebnekaise. Det var i regionen där Herkulesplanet försvann.
Nu är Anders tillbaka på Fortum.
– Som key account manager, så för jag samtal med våra största kunder. Jag säljer fjärrvärme och fjärrkyla, jag förhandlar om ramavtal och allt kring det etc.
Det fungerar trots att Anders Sjölund är elöverkänslig.
– Jag har varit sjukskriven till och från, men till min fördel är att jag har en stor credit [trovärdighet] på företaget. Jag har en oerhörd frihet. Jag kan sitta hemma och jobba om jag vill. Vilket jag gör. Sedan har jag varit tvungen att gå ned i åtaganden.
Anders Sjölund hade helt enkelt för mycket åtaganden.
– Vi är överens, min arbetsgivare och jag, att jag går ned lite grann i arbetsåtaganden, så att jag sakta men säkert kan fortsätta och bli bättre.
För skydda sig försöker Anders Sjölund undvika mobiltelefon.
– Jag har den nästan aldrig på. Jag sitter mest hemma och jobbar. Jag är egentligen bara på Fortum när det är möten som jag måste gå på. Där har vi gjort en del åtgärder så jag kan vistas på kontoret, men det sitter en stor mobilsändare i matsalen. Så jag kan varken käka där eller ta emot kunder där. Jag är egentligen bara där på möten och då har vi fixat till ett konferensrum som är något så när.
Den gammeldags lösningen med en stor mobilsändare i matsalen är ingen höjdare om man är elöverkänslig. Anders Sjölund vill inte bara förmedla sin egen berättelse.
– Jag vill dela med mig av att det faktiskt är möjligt att förhindra att mobilmaster byggs.
Just den mast som Anders Sjölund med flera stoppade skulle alltså ha byggts i Tallkrogen.
– Jag kom hem från fjällstugan, och en granne sade till mig att Telenor skulle bygga en mast 150 meter från mig. Det är 400 meter från skolan där min son går. Då blev jag alldeles kallsvettig. Det är inte likt mig att bara kasta in handduken.
Det gällde för Anders Sjölund att försöka göra någonting.
– Jag ringde till stadsbyggnadsnämnden och frågade om någon hade kommit in med ett överklagande. Då fick jag vet att en granne hade samlat ihop en lista på 80 personer. Så jag tog kontakt med honom, och pratade lite. Jag insåg att en lista kanske inte räcker, och skolan var över huvudtaget inte tillfrågad. Jag insåg att frågan om våra barn kan väga tyngst i försöket att stoppa mastbygget, och förhindra ökad mikrovågsexponering.
Anders Sjölund såg till att få ett möte med skolans rektor.
– Jag pratade med rektorn, och bad honom om hjälp att skriva ett överklagande av mastbygget. Det sa han att han ville fundera på.
Anders Sjölund fortsatte att arbeta mot mastbygget.
– Jag ringde till stadsdelsnämndens representant som hade bifallit ärendet. Jag frågade: ”Vem företräder du?” Hon svarade att det är invånarna, skolan, skolbarnen och så vidare.
Anders Sjölund frågade om representanten kunde någonting om frågan, vilket det visade sig att hon inte visste något om.
– Jag sade att: ”Du har ju bifallit en placering som är den absolut sämst möjliga, nära en skola.” Jag undrade om beslutet kunde återtas eftersom det har framkommit mer information, men fick ett nekande svar. Då sade jag att jag skulle skicka information och sa att ”nästa gång vill jag inte veta av att du uttalar dig utan att kunna någonting om ärendet”.
Anders Sjölund uppmanade stadsdelsnämndens representant att ringa honom för att få mer information.
– Jag började fundera på hur vi kan få en bredare opinion mot det här mastbygget. Jag har en vän som har en hemsida som heter tallkrogen.se. På den skrev vi att ”nu kommer det att byggas en mast nära skolan” och hänvisade till Europarådets resolution 1815.
Det är den resolution som vi tidigare återtryckt i Ljusglimten som bland annat uppmanar till skyddsåtgärder och ökade preventiva åtgärder när det gäller elöverkänslighet.
– Vidare skrev vi att världshälsoorganisationen WHO:s IARC klassar mobilstrålning som cancerframkallande. Vi skrev dit ärendenumret och e-postadressen till handläggaren på stadsbyggnadsnämnden.
Jag uppmanade hemsidans läsare att överklaga byggande av masten med tanke på deras barns hälsa, att fastighetsvärdet kan sjunka och att masten inte passar in i bebyggelsen.
Arbetet med att stoppa masten slutade inte där.
– Vi tryckte upp en massa papper som min familj gick runt med i hela området. Det stod kortfattat om masten med en uppmaning att gå in på tallkrogen.se samt överklaga beslutet om att bygga masten. Det fick till resultat att det kom en stor mängd individuella överklaganden, jag tror att det var 75 stycken. Sedan uttalade rektorn sig, jag fick dock ligga på honom ett antal gånger. Till slut tyckte han väl: ”Det är bäst att göra som Anders vill.”
Anders Sjölund skrev även ett personligt överklagande.
– Jag skrev att jag är elöverkänslig och att jag har fått bidrag från Stockholms stad för att elsanera mitt hus. Masten skulle byggas så nära att jag inte skulle kunna bo kvar.
Byggnadsnämndens representant kom tillbaka till Anders Sjölund.
– För cirka tre veckor sedan mejlade hon till mig: ”En glad nyhet! Masten kommer inte byggas.” Det var så vi fick återkopplingen.
Strikt, menar Anders Sjölund, är det bara de fastigheter som ligger närmast platsen för det planerade mastbygget som kan överklaga det.
– Om de hade varit inaktiva hade kommunen kunnat hävda att de är hörda, och att de inte hade något att erinra, och på så sätt kunnat strunta i överklagandena. Men de kan inte strunta i frågan när det var så många som överklagade. Det är det som de har, med hjälp av byggnadslagen, sammanfattat i beslutet.
Här är det något viktigt som Anders Sjölund vill förmedla.
– Essensen i det här är att det går att stoppa mastbyggen. Om man inte känner någon som har en hemsida, eller som vill bygga en, finns det andra sätt. Man kan enkelt skapa en protestlista på nätet på adressen namninsamling.se. Via den kan man skapa en protestlista och lägga in information. Det viktiga är att skapa opinion!
Om Anders Sjölund och hans grannar inte hade stoppat masten hade han och hans familj varit tvungna att flytta.
– Ja, det tror jag nog. Telenor hade tänkt upplåta platser på masten till alla andra operatörer. Redan nu kan jag bara vara ute på min gård korta stunder, jag kan inte vara ute lika mycket som jag vill. Det är alldeles för höga strålningsnivåer för min del redan nu.
Men en sak kan bli bättre för Anders Sjölund och hans son.
– Jag ska försöka att få Tallkrogens skola att montera ned det trådlösa nätverket. Jag har varit i kontakt med rektorn och övertygat honom, men det är skolchefen som står på föreläsningar och predikar hur fantastiskt bra det trådlösa nätverket är. En lärare på en närliggande skola har varit tvungen att sluta på grund av nätverket. Jag har pratat med en skolläkare, men ingen kan ta ansvar för barnens hälsa. Det är rent ut sagt för jävligt. Där ska jag använda mig av samma mejladresser som jag såg hade används för att överklaga mobilmasten. Så jag ska påbörja den processen.
Daniel Atterbom
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 3 2012.
