Gunilla Ladberg: Att drabbas av trådlös teknik 10. ”Sverige skapar flyktingar”, samtal med Marianne Ketti.

Marianne är ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund och får ta emot många samtal från förtvivlade människor som får symtom av ny trådlös teknik. Det handlar om många olika symtom och lidanden: huvudvärk, näsblod, sömnproblem, minnesproblem, balansproblem, stresskänsla, utmattning… Hon berättar för mig om några av de drabbade.

Näsblod, skakningar, förlorat medvetande…
En ensamstående mamma bor i en stockholmsförort med sin sexåriga dotter. Efter införandet av 5G har både hon och dottern fått många olika symtom: de blöder näsblod, har ont på många ställen i kroppen, sover inte…

En annan elöverkänslig mamma som bor på Söder i Stockholm har sin dotter i förskola men orkar inte alltid med att följa henne dit. Vissa dagar blir hon i stället tvungen att ringa till förskolan och säga att de är sjuka.

En kvinna åkte i en bil som körde in på en ny elväg. Hon körde inte själv bilen utan var passagerare, vilket var tur, för hon blev mycket omtöcknad. Detta resulterade i att hon måste tillbringa två månader i ett torp utan el för att rehabilitera sig.

Jag får höra berättelser om människor som ligger i sina lägenheter och skakar, som inte kan lämna sin baldakin1, knappt gå på toaletten en gång.

En kvinna måste gå ut och sova i bilen flera nätter i veckan. Hon kan inte vistas långa stunder i lägenheten, hon går bara dit och tvättar och lagar mat, sen måste hon ut därifrån igen.

Många säger att de inte vill leva längre. ´Jag ger upp, jag orkar inte mer´, det hör jag flera gånger i veckan, säger Marianne. Själv säger jag: ”Jag har inte tid att ta livet av mig. Kampen mot dårskapen måste fortsätta. Vi kommer att få rätt och jag vill vara med och fira!”

Hunden får epileptiska anfall av gräsklipparen
Marianne berättar också om egna erfarenheter: Sedan grannen skaffade en robotgräsklippare, en dyr, av värsta sort, får min hund epileptiska anfall varje gång roboten är ute och klipper, vilket är dagligen från maj till oktober. Anfallen upphörde i mitten av oktober, när roboten togs in för vintern. Under veckan därefter fick han ett par små anfall, sedan upphörde de.

Själv kan jag inte gå ut på tomten när roboten går, jag tappar balansen direkt och faller som en fura. Jag har ramlat inomhus också och blivit blåslagen flera gånger, men som tur är har jag inte brutit något.

En kvinna som jag känner fick avliva sin hund då den fick epileptiska anfall som aldrig gick över, sedan hon fått en ny granne som hade trådlös teknik. Och en annan kvinna lider själv svårt under hela sommaren av en robotgräsklippare. Hon sitter i sin lägenhet med svåra symtom och kan inte gå ut så länge roboten är igång.

I skolan en dag, sova i tre
En mamma boende på västkusten berättar om sin son som går i åttan. Själv är hon bara lätt elöverkänslig, men sonen har det svårare. Han går bara i skolan en eller två dagar i veckan. Han går dit en dag, sedan är han så dålig att han måste vara hemma i tre dagar och sova. Han är så slut att han inte ens orkar sitta uppe och spela spel. Hon har haft möten med skolan och rektorn, men de vill inte göra något.

En kvinna som bor i en skånsk stad vet att hon måste flytta, men vet inte vart. Hon ligger nu i sängen och skakar med smärtor och kan inte sova. Troligen beror detta på något som hennes grannar har skaffat. När grannarna är borta avtar hennes symtom alltid, är de borta i två timmar så är det lugnare under den tiden. Bostadsbolaget försöker hjälpa henne, men de släpps inte in av grannarna.

Det sprakar och knastrar i väggen och hon är orolig att det skulle börja brinna. En av bostadsbolagets tekniker bor i porten bredvid och har kommit hem till henne och gjort mätningar av elmiljön. Till exempel visade det sig att hennes kylskåp hade elva gånger högre värden än hans eget. Teknikern har sedan på eget initiativ kopierat material om strålning och elöverkänslighet2 och delat ut till andra på företaget.

Att tvingas flytta gång på gång
Många av våra medlemmar har tvingats flytta fler än tjugo gånger, själv har jag flyttat fyra gånger för att komma bort från sådant som ger mig symtom. Några familjer har flyttat utomlands, till exempel till Frankrike, Spanien och Portugal. Några flyttade för att komma bort från hotet att barnen ska omhändertas av myndigheterna, då föräldrarna håller dem hemma för att de inte tål att vara i skolan. Själv måste jag kanske flytta igen och göra om allt med mätningar, elsanering och alla andra anpassningar, men vet inte om jag orkar. Det gäller också att hitta ett lämpligt hus vilket inte är lätt.

”Så Sverige skapar flyktingar”, säger Marianne lakoniskt. Hon har bland annat skrivit brev till Stefan Löfvén, som ju har som slagord: ”Alla ska med”. ”Så vad säger du då om oss elöverkänsliga?” frågar hon honom.

1. Baldakin, en konstruktion med invävda metalltrådar, en Faradays bur, som sätts runt sängen för att avskärma elektromagnetiska fält. Den följer samma princip som en åskledare. Använda av många elöverkänsliga som då sover bättre, eller åtminstone mindre dåligt.

2. Kalle Hellberg: Strålande tillvaro. Elektromagnetisk strålning och hälsorisker. Kan beställas på nätet.

————————-

Gunilla Ladberg är fil. dr. i pedagogik, utbildare, konsult, författare, qigonginstruktör och folkbildarsjäl. Hennes huvudsakliga arbetsområden är tre: flerspråkighet, den mänskliga hjärnan samt den trådlösa tekniken och dess inverkan på hälsa och miljö.

Texten har även varit publicerad i Miljömagasinet.