Mobiltelefoner, datorer och lysrör anges som de främsta utlösande orsakerna till överkänslighet bland finska elöverkänsliga. Det framgår i en enkät som nu presenteras som en refereegranskad artikel i den vetenskapliga tidskriften Pathophysiology.
Författare till artikeln är Marjukka Hagström, Reijo Ekman och Jani Auranen. Som tidigare rapporterats i Ljusglimten har forskaren Marjukka Hagström arbetat med enkäten som projektledare inom det arbete som bedrivs kring radiostrålningsmiljön i Finland på EMC-laboratoriet vid Åbo yrkeshögskola, där även medförfattarna är verksamma.
Avsikten med enkäten var att få en beskrivning av de symptom elöverkänsliga rapporterar och vilka faktorer de förknippar som källor till dem. Dessutom ställdes frågor om effekten av olika medicinska och alternativa behandlingsmetoder de drabbade prövat. Av 395 utsända frågeformulär besvarades 206, men tolv formulär föll av olika skäl bort ur undersökningen. Svarsprocenten var 52,1 procent; 80,9 procent kvinnor och 19,1 procent män.
Mobiltelefoner (GSM), skärmar till persondatorer och lysrör toppar listan som utlösande faktorer: 63,4 procent, 61,3 respektive 54,6 procent. Känsligheten för mobiltelefoner ökade efter den akuta fasen, uppger sammanlagt 129 personer (66,5 procent).
Efter den akuta fasen upplevde också fler känslighet för lysrör, nämligen 58, 2 procent mot 54,6 procent i det akuta skedet.
Övriga utlösande faktorer var TV-apparater, kraftledningar och centralenheten till persondatorer; 53,6, 52,6 och 47,9 procent. Så många som 82 personer eller 42,3 procent har uppgett symptom av laptop-datorer i det akuta skedet. Den känsligheten ökade efter det akuta skedet uppger 97 personer eller 50 procent av de svarande.
Den finska enkätundersökningen visar att datorer ingalunda är ett avslutat kapitel i det här sammanhanget, även om debatten tenderar att kretsa kring en faktor i taget, som till exempel basstationer för mobiltelefoni. Basstationerna visar sig dock vara en lika viktig faktor i sammanhanget, både i det akuta symptomskedet och efteråt. Siffrorna för de sistnämnda faktorerna är nästan identiska.
Så många som 77 personer uppgav att de inte tålde nya bilar i det akuta skedet av sin överkänslighet, ännu fler eller 82 personer upplevde att de blev permanent överkänsliga mot nya bilar.
Enkäten visar att allergier, stress, abnorm trötthet, muskel- och ledbesvär, migrän och annan huvudvärk, sömnsvårigheter och ljuskänslighet föregått det akuta elöverkänslighetsutbrottet. Före insjuknandet upplevde 66 personer att de var stressade, men i och med att elöverkänsligheten blev akut steg antalet till 117 personer, eller 60,3 procent. De forskare som tidigare mätt stress hos redan överkänsliga kan alltså ha rapporterat ett förvärrat tillstånd som inträtt med insjuknandet, det är en slutsats som ligger nära till hands när man läser de finländska forskarnas artikel.
De vanligaste symptomen i det akuta skedet av elöverkänslighet var hos intervjupersonerna stress, en abnorm trötthet, led- och muskelbesvär, ljuskänslighet och sömnproblem. Ljuskänslighet upplevdes av 105 personer eller 54,1 procent, en intressant siffra i och med att detta symptom nästan aldrig tagits med i olika undersökningar. Av de 105 personerna som blev ljuskänsliga hade 48 upplevt liknande känslighet redan innan det
akuta insjuknandet.
I överensstämmelse med tidigare enkäter i Sverige bland elöverkänsliga uppger också finländarna att psykoterapi och konventionell medicinsk behandling inte hjälpte mot symptomen utan snarare förvärrade dem. I enkäten uppger 108 personer att de upplevt lindring genom antioxidanter och andra kosttillskott. Med hänvisning till svenska forskarrapporter om att antioxidanter inte har effekt, skriver Marjukka Hagström och hennes medarbetare att det vore intressant att gå vidare och analysera exakt vilka näringstillskott som visat sig ha effekt. I Finland har antioxidantbehandling en lång tradition.
Gunni Nordström
Källa: M Hagström et al: Electromagnetic hypersensitive Finns: Symptoms, perceived sources and treatments, a questionnaire study, Pathophysiology (2013).
Tidigare Publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 2/2013.
