Björn Gillberg förklarar riskerna med mobilstrålningen på ett enkelt sätt.
– Vi använder mobiltelefoner hela tiden, men ingen skulle komma på tanken att stoppa huvudet i en mikrovågsugn. Men nu har vi placerat hela jordklotet i en mikrovågsugn – låt vara lågstrålande.
För cirka 40 år sedan klassades DDT, nitrit i charkuterivaror, hormoslyr, amalgam och kärnkraft som ofarliga. Idag vet vi bättre.
– Det här är en fråga om hur lyhört ett samhälle är för varningssignaler och vilka ekonomiska intressen som är berörda.
I en intervju i en lokaltidning stod det att »Björn Gillberg är helt övertygad om att strålningen från mobiltelefoner är väsentligt hälsoskadlig och kan om 20–30 år ha visat sig vara ett av de största hoten mot folkhälsan«.
– Jag menar att det man betraktar som ofarligt vid en tidpunkt kan komma att betraktas som farligt långt senare. Just mobiltelefonin är en av de frågor där det finns en hel del frågetecken att räta ut. Det är egentligen inte något nytt som jag har sagt. Det är bara ett konstaterande att det finns en del forskning som pekar på risker. Etablissemanget, som många gånger förut, förnekar riskerna. Det följer givna spelregler. Någon pekar på risker, etablissemanget förnekar, någon fortsätter att peka på risker, det dyker upp forskningsresultat undan för undan. Det som anses ofarligt idag kan [så att säga] bli farligt om några årtionden. Så har det varit med bekämpningsmedel och många kemikalier i vår vardagsmiljö. Den som lever får se.
Björn Gillberg har kommit fram till sin slutsats om mobiltelefoner genom att vara påläst.
– Jag har följt utvecklingen inom det området i årtionden. Det finns mycket som pekar på att det finns risker som inte är klarlagda när det gäller högfrekventa radiovågor. Jag är genetiker från början och sysslade med sådana saker tidigare i mitt liv.
Strålning från mikrovågsugnar
För Björn Gillberg handlar frågeställningen om höga frekvenser, inte så långt från ultraviolett ljus. Det kan jämföras med strålningen från mikrovågsugnar, även om de har högre effekt och intensitet.
– Låg dos under lång tid kan vara farligare än hög dos under kort tid. Så förhåller det sig beträffande joniserande strålning. Om man utsätter levande vävnader för radiovågor, vare sig det är höga eller låga frekvenser, så utsätter man cellerna för ett energiflöde. Då uppstår frågan: Vad har det för effekter? Vi vet ju vad joniserande, eller radioaktiv, strålning har för effekter. Det finns en del som pekar i riktning mot att frekvenserna hänförliga till mobiltelefoni skulle kunna ställa till problem på cellulär nivå.
Det intressanta, påpekar Björn Gillberg, är att se det i ett historiskt perspektiv.
– Gång på gång i hela vår moderna historia har det dykt upp problem som har noterats, risker med tillsatser i livsmedel, bekämpningsmedel och så vidare, och etablissemanget har förnekat: det finns inga risker, det är inga problem. Det är mycket sådant som jag jobbade med för 30 till 40 år sedan och riktade in sökarljuset på. Idag är det allmänt vedertaget att det finns problem. Då är frågan: Är mobiltelefoni en sådan kandidat? Man fick nobelpriset när man utvecklade bekämpningsmedlet DDT en gång i tiden, en generation senare är det ett globalt miljögift. Man bör från samhällets sida vara lyhörd och lyssna när det dyker upp varningssignaler. Samhället lider tyvärr av vad man kan kalla ofelbarhetssyndromet: om man har tillåtit något är det svårt att ställa sig upp ett antal år senare och säga att det är farligt, att det har lett till cancer för tusentals människor. Det är bättre att vara överförsiktig och tillämpa försiktighetsprincipen. Det är inget nytt, jag har haft samma ståndpunkt sedan 45 år tillbaka.
Sedan är frågan varför opinionen mot mobiltelefoner inte gör sig gällande i större skala.
– Ja, det finns en opinion mot dem, men samtidigt är mobiltelefonin kopplad så att säga till en av de drivande krafterna på världens börser. Hela den moderna kommunikationstekniken med datorer, mobiltelefoner, alltihop omsätter gigantiska summor. Det är mer eller mindre drivkraften i världens börser. Det är klart att under sådana omständigheter finns det krafter som inte är intresserade av att risker diskuteras öppet. Så fungerar ju världen.
Det är svårt, menar Björn Gillberg, att jämföra farligheten av tillsatser i maten, DDT eller hormoslyr med mobiltelefonerna.
– Jag kan inte klassificera eller jämföra på det viset. Jag vet bara att det finns varningssignaler i den vetenskapliga världen och om man kopplar ihop teorier och allmänt vedertaget kunnande om högfrekventa radiovågor finns det anledning att ställa sig frågande. Det är en fråga om hur mycket samhället vill avsätta till forskning. Denna gigantiska mobiltelefonindustri är världskoncerner. De har inget större intresse av att visa att deras produkter kan vara farliga.
Andra än industrier slår larm
Det är sällan en industri slår larm om att deras varor eller tjänster kan vara farliga.
– Jag har aldrig varit med om att den som marknadsför en produkt går ut och talar om att den är farlig. Det gäller bekämpningsmedel, det gäller läkemedel, det gäller tillsatser i mat – vad det än är, är det så att den som tjänar pengar på produkten i fråga försvarar den i det längsta. Man förnekar risker med produkten tillsammans med de myndigheter som har godkänt den. Där har vi vad jag kallar för ofelbarhetssyndromet. Nu lever vi i en värld där allting ska gå via radiovågor – kommunikationen, mobiltelefoni, datorer. Riv ned teleledningarna och kör allt via radiovågor! Ersätt kablar mellan datorerna på ett kontor med trådlös överföring! Om forskning visar på hälsorisker finns det ett starkt motstånd mot att det skulle komma ut. Det behövs mer forskning som är fristående från de ekonomiska intressen som ligger bakom teknologin. När jag tillsammans med min amerikanske kollega Art Tamplin för 38 år sedan hävdade att man underskattade effekterna av låga stråldoser, nu pratar jag om effekterna av låga doser joniserande strålning med en faktor tio, hävdade etablissemanget att vi hade helt fel. Nu, 38 år senare, har man officiellt ändrat bedömningen i den frågan och man har med andra ord också accepterat att man underskattade riskerna med radioaktiv strålning med faktor tio för 38 år sedan. Det tar ofta 30 till 40 år innan etablissemanget ändrar en riskvärdering.
En enkel förklaring av riskerna
Björn Gillberg förklarar riskerna med mobilstrålningen på ett enkelt sätt.
– Vi använder mobiltelefoner hela tiden, men ingen skulle komma på tanken att stoppa huvudet i en mikrovågsugn. Men nu har vi placerat hela jordklotet i en mikrovågsugn – låt vara lågstrålande.
Trots, eller kanske tack vare, sin erfarenhet är Björn Gillberg optimistisk.
– Man måste vara optimistisk, säger han och skrattar. Annars är det ingen idé att hålla på. När jag gick ut och varnade för nitriten i charkuterivaror för 45 år sedan förnekades cancerriskerna. Idag medger till och med Livsmedelsverket att här finns det risker och man bör vara extra försiktig när det gäller att exponera små barn för charkuterivaror. Det finns hur många exempel som helst ur historien på just sådana företeelser. Hormoslyr var ofarligt för 40 år sedan. Nu vet vi att ett antal skogsarbetare som arbetade med det fick cancer. De låga stråldoserna man tillät från kärnkraftverk var ofarliga för 40 år sedan. DDT var ofarligt för 40 år sedan. Numera börjar man acceptera att det inte är så lyckat att stoppa in amalgam i munnen för att det innehåller kvicksilver. För 40 år sedan var det ofarligt. För 40 år sedan skulle det aldrig hända några kärnkraftsolyckor. Sedan dess har vi haft Tjernobyl i Ukraina, Three Mile Island i Harrisburg, USA och nyligen Fukushima, Japan. Det här är en fråga om hur lyhört ett samhälle är för varningssignaler och vilka ekonomiska intressen som är berörda.
Åberopar Lennart Hardell
Björn Gillberg pekar på forskning som visat att högerhänta mobiltelefonianvändare har medicinska förändringar i huvudet vid höger öra och vänsterhänta mobiltelefonianvändare vid vänster öra.
– Det är Lennart Hardells studier jag refererar till.
Lennart Hardell är professor i onkologi och verksam vid Universitetssjukhuset i Örebro.
– Lennart Hardells studier pekar bland annat på cancerrisker med mobiltelefoner. Hardells studier förnekas av etablissemanget. Hardell var en av dem som var med och arbetade med hormoslyrfrågorna. Han fann en överfrekvens av vissa cancertyper hos skogsarbetare och banarbetare som hade blivit utsatta för hormoslyr. Hans iakttagelser och slutsatser förnekades in i det längsta. Idag är det allmänt vedertaget att hormoslyr är cancerframkallande. Hardell är en av de få i Sverige som har studerat effekter av mobilstrålningen och han är en av dem som kommit med vetenskapliga rapporter av god kvalitet som tyder på cancerrisker. Men han förnekas, förlöjligas och förtigs av andra etablerade vetenskapsmän och etablissemanget. Hardell har svårt att få forskningsanslag. Det är mycket lättare att få anslag för de forskare som kommer fram till att saker och ting är ofarliga.
Björn Gillbergs miljöengagemang består.
– Jag har varit engagerad i miljöfrågor i hela mitt liv. Det som tar en stor del av min tid idag är Värmlandsmetanol, som ska tillverka fordonsbränslet metanol.
Arbetar med Värmlandsmetanol AB
Björn Gillberg är idag bland annat vd för Värmlandsmetanol AB, som ägs av Stiftelsen Miljöcentrum, Hagfors kommun, Lantbrukarnas riksförbund, ett 50-tal företag och cirka 1 500 privatpersoner. Familjen Gillberg förfogar själv över cirka 47 000 A-aktier.
– Värmlandsmetanol är en satsning som är kostnadsberäknad till 3,5 miljarder kronor. Metanol är en av världens mest använda produkter, men då är den tillverkad av naturgas. Värmlandsmetanol ska framställa metanol av skogsråvara, och det är vi först i världen med, säger Björn Gillberg.
Värmlandsmetanol planerar att producera 175 000 kubikmeter metanol per år, vilket räcker till att försörja 60 000 personbilar per år med drivmedel.
I år har Björn Gillberg så smått återvänt till politiken. Han är partisekreterare för nybildade partiet Hela Sunne, som startade efter hotet om skolnedläggningarna i Sunne.
– Det är ett lokalparti för att driva lokala frågor i Sunne, till exempel skolfrågor, och stoppa nedläggningen av byskolor bland annat.
Björn Gillberg har även varit kontrakterad miljöexpert.
– Jag höll i miljöfrågorna när man byggde Öresundsbron och Citytunneln i Malmö. Miljöcentrum har varit basen för min verksamhet. Jag har arbetat med miljöfrågor under ett långt liv, det är bara att titta på Miljöcentrums hemsida, www.miljocentrum.se.
Björn Gillberg har skrivit över 1 000 populärvetenskapliga artiklar i dagstidningar och vetenskapliga tidskrifter. Det finns över 30 000 pressklipp på Miljöcentrum och Björn Gillbergs namn.
Han har egen mobiltelefon
Dock har Björn Gillberg själv en mobiltelefon.
– Men jag använder den bara som nödtelefon om jag får motorstopp eller om tåget eller flyget är försenat. Annars är jag ingen mobiltelefonpratare. De flesta av oss har inget egentligt behov av att vara uppkopplade och prata för jämnan i dessa mobiltelefoner. Det har blivit en livsstil. Folk går på gatan och pratar, och man funderar på om det är någon som pratar för sig själv, men de pratar i en mobiltelefon. Men om man använder mobiltelefonerna med förnuft så begränsar man exponeringen.
Daniel Atterbom
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 3 2013.
