Den 18–19 maj hölls en internationell forskar- och läkarkonferens i Bryssel om elöverkänslighet. Vikten av att minska vår exponering för såväl strålning som kemikalier och tungmetaller underströks av de flesta. Konferensen utmynnade i en gemensam appell om att elöverkänslighet bör erkännas som sjukdom och få en sjukdomsklassificering.
Den 18–19 maj i år samlades internationella experter på elöverkänslighet och miljörelaterad ohälsa i Bryssel för att tala på en konferens om elöverkänslighet hos belgiska Royal Academy of Medicine. Arrangörer var ECERI (European Cancer and Environmental Research Institute) och ISDE (International Society of Doctors for the Environment).
ECERI är ett internationellt nätverk av europeiska och internationella experter och forskare inom miljörelaterad ohälsa, bland annat cancer. ISDE är en oberoende internationell läkarorganisation med medlemmar från över 25 länder som särskilt intresserar sig för miljörelaterad ohälsa. Cirka 160 läkare, forskare, advokater och representanter för miljö- och patientorganisationer lyssnade på de mycket intressanta föredragen om hälsoeffekter av elektromagnetiska fält.
INTERNATIONELLA TALARE
Bland konferensens talare märktes Cindy Sage och David Carpenter från USA och Bioinitiative-gruppen, Lennart Hardell och Igor Belyaev samt dr William Rea. Dr Rea var en pionjär i fråga om att undersöka elöverkänslighet i USA på 1990-talet.
Den alltid like energiske franske professorn Dominique Belpomme, en av konferensens initiativtagare, har under de senaste åren intresserat sig för det ökade problemet med elöverkänslighet. Han inledde konferensen med att dra paralleller mellan elöverkänslighet och kemikalieöverkänslighet, som båda ökar i samhället. Han har hittills under de senare åren behandlat mer än 1 200 personer med ohälsa på grund av elektromagnetiska fält eller kemikalier. Parallellt har han också utvecklat en ny metod för att diagnostisera och behandla hälsoproblemen.
»Vi har skapat en oberoende internationell arbetsgrupp för att be Världshälsoorganisationen (WHO) att erkänna kemikalie- och elöverkänslighet som en sjukdom i International Classification of Diseases (ICD)«, sade han.
Professor Belpomme berättade att hjärnröntgen visat att många av hans patienter har förhöjda nivåer av histamin i blodet och försämrat blodflöde i hjärnan (cerebral hypovascularisation, vilket betyder försämrad blodkärlsnybildning. Indirekt bidrar det till försämrat blodflöde men det betyder inte det. Red:s anm).
Han sade att läkarna måste ta dessa patienters berättelser på allvar, i linje med rekommendationerna från läkekonstens fader Hippokrates. Uppskattningsvis 90 procent av hans patienter är verkligt sjuka av elektromagnetisk strålning, och deras besvär uppfyller flera objektiva kliniska kriterier: de uppstår och är reproducerbara under inverkan av elektromagnetiska fält, och de försvinner när patienterna undviker dessa vågor.
STUDIE PÅ 853 PATIENTER
På konferensen presenterade Belpomme resultat från de analyser han gjort av 853 patienter. Majoriteten var elöverkänsliga och en mindre del var kemikalieöverkänsliga. Cirka 40 procent av patienterna hade förhöjda nivåer av histamin i blodet, vilket tyder på kronisk inflammation. Hos cirka 30 procent av patienterna var NTT (nitrotyrosin, en markör för oxidativ stress och ökad genomsläpplighet hos hjärnbarriären) förhöjt. Även markörer för stressproteiner (Hsp 27 och Hsp 70) var förhöjda hos drygt 40 procent av de elöverkänsliga.
Därmed finns det olika möjliga objektiva metoder för att ställa diagnos. Professor Belpomme hävdar att det redan finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att erkänna tillståndet som en sjukdom.
Förutom det akuta behovet av att sänka exponeringen för elektromagnetiska fält menade Belpomme att det finns behandlingar av elöverkänslighet som inkluderar antihistaminmedicin, naturliga antiinflammatoriska medel, exempelvis Ginkgo biloba och mjölksyrad papaya (Fermented Papaya Preparation, FPP) som främjar ökat blodflöde i hjärnan, samt vitaminer och mineraler som elöverkänsliga ofta har brist på. Behandlingen måste anpassas till varje patients specifika bakgrund och symtom. Många patienter är exempelvis belastade av tungmetaller som är neurotoxiska och som fungerar som antenner för strålningen.
FLER ÄN 35 000 PATIENTER
Belpommes observationer stämmer ganska väl överens med dr William J. Reas. Dr Willam Rea, som tidigare var professor i kirurgi, grundade redan 1974 ett miljömedicinskt center i Texas kallat Environmental Health Center. Han har hittills behandlat mer än 35 000 patienter med kemikalie- eller elöverkänslighet, däribland hundratals läkarkollegor, varav många själva senare vidareutbildats inom området av Rea. Hos nästan 700 av hans patienter visar hjärnröntgen samma sak som Belpomme visat: patienterna har försämrat blodflöde och nervaktivitet i hjärnan. 80 % av patienterna med kemisk överkänslighet är också elöverkänsliga.
Bland de behandlingar Rea använder nämnde han bland annat syreterapi, vilket får de flesta patienter att må mycket bättre. Han använder även elektromagnetiska sinusvågor, som också har mycket god verkan. Den sistnämnda metoden utvecklades av den brittiske biofysikern Cyril W. Smith, som skrivit boken »Electromagnetic Man« samt av fysikern Jean Monro, medicinsk chef vid Breakspear Hospital i Hertfordshire.
Dr Rea berättade att han som kirurg lärt sig att utgå från principen att kunna påvisa samband mellan orsak och verkan. Det finns flera viktiga principer för att bevisa samband mellan orsak och verkan för att få rättvisande resultat, bland annat måste en utredning av den totala miljöbelastningen göras och miljön måste helt saneras. Patientens tillvänjning till den skadliga miljön måste också brytas, eftersom denna tillvänjning kan maskera miljöfaktorns skadliga effekter. En annan viktig princip är att ta hänsyn till den individuella känsligheten och »switchfenomen «, det vill säga att symtomen kan variera mycket även hos enskilda patienter.
Dr David Carpenter, chef för Institute for Health and the Environment, Albany University School of Public Health (New York), sade efter konferensen i Bryssel att han var mest imponerad av Dr Reas resultat och presentation. Han bedömer att många människor är omedvetna om att elektromagnetisk strålning är orsaken till deras olika ospecifika symtom som länge har beskrivits som neurasteni. Dr Carpenter underströk att vi inte bara bör vara oroliga för frekvensen och kraften i mikrovågor. Plötsliga spikar av transienter och övertoner kan mycket väl vara något som vi borde vara mer bekymrade över. Det är samma fenomen som inträffar med exempelvis »smarta elmätare« som avger mycket korta pulser med hög intensitet. Ett klassrum fullt av barn som använder bärbara datorer uppkopplade med trådlösa wifi-routrar kan generera en enorm nivå av strålning som kan vara tillräcklig för att utlösa elöverkänslighet.
Cindy Sage, som tillsammans med dr Carpenter är redaktör för Bioinitiativerapporten, sade att det nu finns så mycket bevis för hälsoriskerna med långvarig exponering för elektromagnetiska fält, att om samhället fortsätter att bortse från detta kommer elöverkänslighet att bli ett växande och allt kostsammare globalt folkhälsoproblem. Bevisen är tillräckliga för att ändra regelverk och rekommendationer och för att anta nya gränsvärden som är biologiskt baserade. »Vi behövde dem redan igår.«
Dr Igor Belyaev, tidigare verksam vid Stockholms Universitet, nu chef för Laboratory of Radiobiology vid det slovakiska cancerforskningsinstitutet, berättade att det finns många belägg för att effekterna av elektromagnetiska fält beror på nivån av tvåvärda metaller, fria radikaler och antioxidanter hos patienten. Därför bör behandling inriktas på detta. Han pekade också på att informationsbärande radiofrekvent strålning är särskilt problematisk. Även höga ljud och starkt ljus kan vara utlösande faktorer för vissa människor.
De tyska läkarna dr Peter Jennrich från Würzburg och dr Joachim Mutter från Konstanz berättade om sina mycket positiva resultat av att behandla el- och kemikalieöverkänsliga personer med sanering av miljön och avgiftning av patienterna från skadlig tungmetallbelastning.
BARNCANCER I EUROPA HAR ÖKAT
Den italienska barnläkaren Ernesto Burgio, chef för International Society of Doctors for the Environments vetenskapliga kommitté, förklarade att antalet fall av barncancer i Europa har ökat med 50 procent under de senaste 25 åren, och vad som är förvånande är att de särskilt ökar bland barn under två år. Dr Burgio säger att dessa ökningar av cancer och av många kroniska sjukdomar såsom allergier, typ 2-diabetes och även schizofreni inte beror på otur, utan på att miljön förändrat vår arvsmassa. Dessa sjukdomar, sade han, är biologiska svar på felaktig information. Det viktigaste vi kan göra är primärprevention genom att minska vår exponering för elektromagnetiska fält, tungmetaller samt hormonstörande ämnen, inklusive bekämpningsmedel. Exponeringen för elektromagnetiska fält ökar överallt, och det är ett underskattat problem. Om vi börjar inse att allt detta är farligt, kan vi börja minska exponeringen, särskilt under den kritiska fostertiden. Med prevention kan vi förändra många barns öde, konstaterade Dr Burgio.
Vi är många som helhjärtat håller med honom och som efterlyser detta av våra politiker och beslutsfattare!
På denna sida kan du se alla föredrag:
http://appel-de-paris.com/?page_id=1667&lang=en
Ett gemensamt ställningstagande undertecknat av de flesta föredragshållarna från konferensen publiceras nedan.
Mona Nilsson
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr 3/2015
