Det går faktiskt att klara sig i dagens samhälle utan att använda mobil! Ja, det vet ju förstås alla elöverkänsliga och en och annan äldre svensk, men visste ni att det också finns helt vanliga ungdomar som väljer bort trådlös teknik? Ljusglimten har träffat några ungdomar som blivit övertygade om hälsoriskerna och därför är väldigt försiktiga med användandet av mobil, smartphone och wifi, trådlös datoruppkoppling.
Trycket är hårt idag på ungdomar att vara som alla andra och ständigt använda mobil och annan trådlös teknik. Är det överhuvudtaget möjligt att vara restriktiv?
Coolt och smart
Ja, det är absolut möjligt! Medvetna ungdomar finns, som läst och hört om hälsoriskerna med mikrovågsstrålning och som valt att vara försiktiga. De menar att det är smart och coolt att tänka själva och göra som man själv vill.
Ljusglimten träffade tre av dem vid ett samtal om hälsa och trådlös teknik. Vidar, Valentin och Enya är alla tre femton år och går i åttan.
En vanesak
– Man klarar sig faktiskt hur bra som helst utan mobil, säger Vidar. Det finns många som inte tror det, men det funkar. Det är en vanesak.
– Ibland klagar kompisar att de inte kan nå mig på stan, men det brukar inte vara stora problem. Man kan alltid hitta varann.
Inga problem
Klasskompisen Valentin håller med:
– Jag har aldrig varit med om att det varit något problem. Man kan knacka på och låna telefon i något hus. Folk tycker det är trevligt.
Och Valentin lägger till med ett leende:
– Eller man passar på och lånar mobil av någon intressant tjej.
Killarna ser möjligheter där andra ser svårigheter.
Tar det lugnt
– Är man blyg så är det ju bara bra att man tar mod till sig och tar kontakt.
– Folk har klarat sig i tusentals år utan mobilen, det är klart att det går, säger Valentin.
Han menar att det är en fråga om vana och attityd. Okej, man missar bussen. Men man kan vänta till nästa buss. Man tar det lugnt. Allt ordnar sig.
Man måste inte alltid omedelbart ringa.
Blir beroende
– Har man varit utan mobil så är man van och det går bra.
Börjar man sen med mobil och har den ett tag så fattar man inte hur man klarade sig utan förut. Man blir beroende. Själva tekniken är beroendeskapande, menar ungdomarna. Det är inget positivt. Ingen vill väl vara beroende av något egentligen. Man vill vara fri och självständig och fatta sina egna beslut.
Väljer bort mobilen av hälsoskäl
Alla tre använder Facebook och har dator hemma. Men bara dator med sladd, inte trådlös uppkoppling, wifi.
De är försiktiga av hälsoskäl och inte av någon annan anledning.
Vidar har ingen mobil alls och har aldrig haft. Valentin har en smartphone som mest är avstängd (en mobil med datorkapacitet). Enya har mobil som hon använder ibland. Ibland kan det vara skönt att kunna bli nådd när man är ute kvällstid, tycker hon. Men jämfört med de flesta, använder hon mobil väldigt lite.
Skola med mobilförbud
Alla tre går på waldorfskolan Solviksskolan i Järna i Sörmland.
Här har det sedan ganska länge varit mobilförbud som inneburit att alla mobiler ska vara avstängda inom skolområdet. Förbudet infördes sedan en elöverkänslig pojke började på skolan. Eleven har så småningom flyttat och med tiden har frågan inte blivit lika aktuell. En lärare som Ljusglimten träffar, berättar att man tyvärr »slarvar« en del med förbudet, mobiler är påslagna ibland utan att skolan reagerar. Men vi ska ta tag i det här igen, säger läraren.
Medvetna föräldrar
Förmodligen finns en högre medvetenhet bland föräldrar vid denna skola, än vid de flesta andra skolor, eftersom Solviksskolan är en waldorfskola. Många, men förstås inte alla, tycker att det finns anledning att vara försiktig med trådlös teknik.
De tre ungdomar som Ljusglimten pratar med, berättar att föräldrarna är emot användande av mobil. Men ungdomarna har också själva bildat sig en uppfattning när de blivit äldre.
Har hört om forskning
– Jag har hört flera föredrag och läst en del artiklar, berättar Vidar.
Han refererar till studier om cancerrisk för människor, om djur som blivit sterila med mera. Hans mamma är aktiv i Vågbrytarna så han har haft tillgång till information hemma.
Valentin har egentligen ganska nyligen blivit medveten om hälsorisken.
– Jag har börjat tänka på det här efter att jag fått veta en del om forskning och hur det kan hänga ihop.
Luras för att tjäna pengar
– Det finns de som säger att det är ofarligt med strålning. Men jag tror att man kan vrida till och luras med forskning för att det finns så mycket pengar att tjäna, säger han. Det har ju visat sig i andra branscher, att företag är beredda att ljuga och göra felvisande forskning om det finns stora vinster i det.
Ibland hamnar de i diskussioner med kompisar om hur farligt det egentligen är med mobilstrålning. Men de har aldrig varit med om att det varit jobbiga diskussioner. Nästan alla kompisar verkar tänka att det kan finnas hälsorisker, frågan är bara hur stora riskerna är.
Tänk om strålning syntes
– Många säger att det också är farligt att sola, att allt kan vara farligt och att man inte orkar bry sig. De flesta tror nog inte att riskerna är så stora, inte så stora som jag tror, säger Vidar.
Enya tror att folk har svårt att ta till sig tanken om strålning för att den varken hörs eller syns eller känns.
– Tänk om strålningen syntes och var till exempel röd. Oj, oj, det skulle vara rött överallt och folk skulle säkert bli jätterädda.
Folk vill inte veta
Valentin funderar över att folk inte verkar vilja veta. Även om de informeras så bryr de sig inte.
– Man skjuter bort det. Det känns väl bäst att förtränga, för det är så bekvämt med tekniken.
– Sedan är det konstigt att folk inte lyssnar om bara en enda säger det.
Trovärdiga personer
– Om många säger exakt samma sak, tror man det plötsligt bara för att det är många. Ungdomarna har lite olika funderingar kring vad som händer i framtiden. De enas om att det nog blir en förändring när tillräckligt många börjar prata om risker.
– Kanske om många kända och trovärdiga personer kommer fram i media.
– Jag tror att det kan bli en snabb förändring, säger Vidar.
Elisabet Olsson
Tidigare publicerad i Elöverkänsligas tidning Ljusglimten nr x 2013.
